< Psaltaren 22 >

1 För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind"; en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
Untuk pemimpin kor. Menurut lagu: Rusa di kala fajar. Mazmur Daud. Allahku, ya Allahku, mengapa Engkau meninggalkan aku? Aku berseru, tetapi Engkau tetap jauh dan tidak menolong aku.
2 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
Ya Allahku, aku berseru di waktu siang, tetapi Engkau tetap diam. Aku berdoa di waktu malam, hatiku tidak juga tenang.
3 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
Namun Engkau Raja Yang Mahasuci, yang dipuji-puji oleh Israel.
4 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
Nenek moyang kami berharap kepada-Mu, mereka berharap, dan Engkau menyelamatkan mereka.
5 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
Mereka berseru kepada-Mu dan diluputkan; mereka berharap dan tidak dikecewakan.
6 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
Tetapi aku ini cacing, bukan manusia, dicemoohkan dan dihina orang banyak.
7 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
Semua yang melihat aku, mengejek aku, mencibirkan bibir dan menggelengkan kepala.
8 "Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."
Kata mereka, "Biarlah ia mengandalkan TUHAN, supaya TUHAN menyelamatkan dia, kalau TUHAN senang kepadanya!"
9 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
Engkaulah yang mengeluarkan aku dari kandungan, dan membuat aku aman di pangkuan ibuku.
10 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
Sejak lahir, nasibku ada di tangan-Mu, sejak dalam kandungan, Engkaulah Allahku.
11 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
Janganlah jauh, sebab bahaya sudah dekat, dan tidak ada yang menolong.
12 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
Seperti kawanan banteng, musuh mengerumuni aku, seperti banteng liar dari Basan mereka mengepung aku.
13 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
Mereka menghadapi aku dengan mulut ternganga, seperti singa yang mengaum dan menerkam.
14 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
Tenagaku habis seperti air yang tumpah, semua tulangku terlepas dari sendinya, hatiku meleleh seperti lilin.
15 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
Kerongkonganku kering seperti beling, lidahku melekat di langit-langit mulutku. TUHAN, Kautinggalkan aku di atas debu seperti orang yang sudah mati.
16 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
Aku dikepung gerombolan orang jahat; seperti kawanan anjing mereka mengerumuni aku, menusuki tangan dan kakiku.
17 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
Semua tulangku dapat kuhitung, musuh memandangi aku sebagai tontonan.
18 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
Mereka membagi-bagikan pakaianku, dan membuang undi atas jubahku.
19 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
Tetapi Engkau, janganlah jauh, ya TUHAN, datanglah segera menolong aku, sebab Engkaulah kekuatanku.
20 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
Luputkanlah nyawaku dari pedang, selamatkan aku dari cengkeraman anjing.
21 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
Aku tidak berdaya, lepaskanlah aku dari tanduk banteng dan dari moncong singa.
22 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
Perbuatan-Mu akan kuceritakan kepada saudara-saudaraku; dalam pertemuan umat-Mu aku memuji-muji Engkau.
23 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
Pujilah Dia, hai orang-orang takwa! Agungkanlah Dia, semua keturunan Yakub! Sujudlah kepada-Nya, semua keturunan Israel!
24 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
Sebab Ia tidak memandang hina orang tertindas, dan tidak meremehkan kesengsaraannya. Ia tidak berpaling dari orang itu, tetapi mendengar bila ia minta tolong kepada-Nya.
25 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
Di tengah kumpulan umat aku memuji Engkau, karena segala yang telah Kaulakukan. Di depan umat yang takwa kupersembahkan kurban yang kujanjikan.
26 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
Orang miskin akan makan sampai kenyang; orang yang datang kepada TUHAN akan memuji Dia. Semoga kamu sejahtera selama-lamanya!
27 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
Semua bangsa akan ingat kepada TUHAN dan kembali kepada-Nya, segala suku bangsa akan sujud menyembah Dia.
28 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
Sebab Tuhanlah yang berkuasa, Ia memerintah bangsa-bangsa.
29 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
Semua orang besar akan sujud di hadapan-Nya, semua manusia fana akan sujud menyembah Dia.
30 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.
Angkatan-angkatan berikut akan berbakti kepada TUHAN, Ia akan diberitakan turun-temurun.
31 Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
Kepada bangsa yang lahir kemudian akan dikabarkan bahwa TUHAN telah menyelamatkan umat-Nya.

< Psaltaren 22 >