Psaltaren 22

1 För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind"; en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

Don mai bi da kaɗe-kaɗe. Da salon “Matar Zomon Safiya.” Zabura ta Dawuda. Ya Allahna, ya Allahna, don me ka yashe ni? Me ya sa ka yi nisa da cetona, ka yi nesa daga kalmomin nishina?

2 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

Ya Allahna, na yi kuka da rana, amma ba ka amsa ba, da dare kuma ban yi shiru ba.

3 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

Duk da haka kana a kursiyi a matsayin Mai Tsarkin nan; kai ne yabon Isra’ila.

4 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

A gare ka ne kakanninmu suka sa bege; sun dogara ka kuwa cece su.

5 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

Sun yi kuka gare ka suka kuma sami ceto; a gare ka suka dogara kuma ba su sha kunya ba.

6 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

Amma ni dai tsutsa ne ba mutum ba, wanda mutane suke yi wa ba’a suka kuma rena shi.

7 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

Duk wanda ya gan ni yakan yi mini ba’a; suna yin mini ashar, suna kaɗa kansu suna cewa,

8 "Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."

“Ya dogara ga Ubangiji; bari Ubangiji yă cece shi. Bari yă cece shi, da yake yana jin daɗinsa.”

9 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

Duk da haka ka fitar da ni daga ciki; ka sa na dogara gare ka, ko ma a ƙirjin mahaifiyata.

10 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

Daga haihuwa an jefa ni a kanka; daga cikin mahaifiyata kai ne Allahna.

11 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

Kada ka yi nesa da ni, gama wahala na kusa kuma babu wani da zai taimaka.

12 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

Bijimai masu yawa sun kewaye ni; bijimai masu ƙarfi na Bashan sun sa ni a tsaka.

13 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

Zakoki masu ruri suna yayyage abin da suka kama sun buɗe bakunansu a kaina.

14 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

An zubar da ni kamar ruwa, kuma dukan ƙasusuwana sun fiffito daga mahaɗai. Zuciyata ta zama kaki; ta narke a cikina.

15 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

Ƙarfina ya bushe kamar kasko, harshena kuma ya manne wa dasashina na sama; ka kwantar da ni a ƙurar mutuwa.

16 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

Karnuka sun kewaye ni; ƙungiyar mugaye sun sa ni a tsaka, sun soki hannuwana da ƙafafuna.

17 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

Zan iya ƙirga ƙasusuwana; mutane suna farin ciki a kaina.

18 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

Sun raba rigunana a tsakaninsu suka kuma jefa ƙuri’a a kan rigunana.

19 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

Amma kai, ya Ubangiji, kada ka yi nisa; Ya Ƙarfina zo da sauri don ka taimake ni.

20 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

Ka ceci raina daga takobi, raina mai daraja daga ikon karnuka.

21 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

Ka cece ni daga bakin zakoki; ka cece ni daga ƙahonin ɓauna.

22 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

Zan furta sunanka ga’yan’uwana; cikin taron masu sujada zan yabe ka.

23 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

Ku da kuke tsoron Ubangiji, ku yabe shi! Dukanku zuriyar Yaƙub, ku girmama shi! Ku girmama shi, dukanku zuriyar Isra’ila!

24 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

Gama bai rena ko yă ƙyale wahalar masu shan wuya ba; bai ɓoye fuskarsa daga gare shi ba amma ya saurari kukansa na neman taimako.

25 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

Daga gare ka yabona yake zuwa cikin babban taro; a gaban waɗanda suke tsoronka zan cika alkawarina.

26 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

Matalauta za su ci su ƙoshi; su da suke neman Ubangiji za su yabe shi, bari zukatanku su rayu har abada!

27 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

Dukan iyakokin duniya za su tuna su kuma juya ga Ubangiji, kuma dukan iyalan al’ummai za su rusuna a gabansa,

28 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

gama mulki na Ubangiji ne kuma yana mulki a bisa al’ummai.

29 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

Dukan attajiran duniya za su yi biki su kuma yi sujada; dukan waɗanda suka gangara zuwa ƙura za su durƙusa a gabansa, waɗanda ba za su iya bar kansu da rai ba.

30 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.

Zuriya masu zuwa za su yi masa hidima; za a faɗa wa zuriya na nan gaba game da Ubangiji.

31 Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.

Za su yi shelar adalcinsa ga mutanen da ba a riga an haifa ba, gama ya aikata shi.