< Psaltaren 22 >

1 För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind"; en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
Pour la fin, pour le secours du matin, psaume de David. Dieu, mon Dieu, regardez-moi: pourquoi m’avez-vous délaissé? Les paroles de mes péchés sont loin de mon salut.
2 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
Mon Dieu, je crierai pendant le jour, et vous ne m’exaucerez pas: et pendant la nuit, et ce n’est point à moi une folie.
3 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
Mais vous, vous habitez dans un sanctuaire, vous la louange d’Israël.
4 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
C’est en vous qu’ont espéré nos pères: ils ont espéré, et vous les avez délivrés.
5 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
Vers vous ils ont crié et ils ont été sauvés: en vous ils ont espéré, et ils n’ont point été confondus.
6 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
Pour moi je suis un ver et non pas un homme; l’opprobre des hommes et l’abjection du peuple.
7 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
Tout ceux qui m’ont vu m’ont tourné en dérision: ils ont parlé du bout des lèvres, et ils ont secoué la tête.
8 "Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."
Il a espéré dans le Seigneur, qu’il le délivre; qu’il le sauve, puisqu’il l’aime.
9 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
Cependant c’est vous qui m’avez tiré du sein de ma mère: vous êtes mon espérance depuis que je suçais les mamelles de ma mère.
10 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
C’est sur vous que j’ai été posé, en sortant de son sein; depuis que j’étais dans les entrailles de ma mère, vous êtes mon Dieu.
11 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
Ne vous éloignez pas de moi:
12 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
De jeunes taureaux en grand nombre m’ont environné; des taureaux gras m’ont assiégé.
13 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
Ils ont ouvert sur moi leur gueule comme un lion ravissant et rugissant.
14 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
Je me suis épanché comme de l’eau, et tous mes os se sont déboîtés. Mon cœur est devenu au dedans de moi comme une cire qui se fond.
15 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
Ma force s’est desséchée comme un têt, et ma langue s’est attachée à mon palais; et vous m’avez conduit à la poussière de la mort.
16 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
Parce que des chiens nombreux m’ont environné; un conseil de méchants m’a assiégé: Ils ont percé mes mains et mes pieds:
17 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
Ils ont compté tous mes os. Ils m’ont eux-mêmes considéré et regardé attentivement.
18 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
Ils se sont partagé mes vêtements, et sur ma robe ils ont jeté le sort.
19 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
Mais vous, Seigneur, n’éloignez pas votre secours de moi: voyez à ma défense.
20 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
Arrachez mon âme à l’épée à double tranchant; et mon unique de la main du chien.
21 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
Sauvez-moi de la gueule du lion; et ma faiblesse des cornes des licornes.
22 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
Je raconterai votre nom à mes frères; je vous louerai au milieu de l’assemblée.
23 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
Vous qui craignez le Seigneur, louez-le; race entière de Jacob, glorifiez-le:
24 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
Que toute la race d’Israël le craigne, parce qu’il n’a pas méprisé ni dédaigné la supplication du pauvre; Et qu’il n’a point détourné sa face de moi, et que lorsque je criais vers lui, il m’a exaucé.
25 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
Devant vous sera ma louange dans une grande assemblée: je rendrai mes vœux en présence de ceux qui le craignent.
26 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
Les pauvres mangeront et seront rassasiés; et ils loueront le Seigneur, ceux qui le recherchent; leurs cœurs vivront dans les siècles des siècles.
27 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
Tous les confins de la terre se souviendront du Seigneur et se convertiront à lui: Et toutes les familles des nations adoreront en sa présence.
28 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
Parce qu’au Seigneur appartient le règne; et que c’est lui qui dominera sur les nations.
29 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
Tous les riches de la terre ont mangé et ont adoré: en sa présence tomberont tous ceux qui descendent dans la terre.
30 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.
Et mon âme vivra pour lui; et ma postérité le servira.
31 Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
La génération qui doit venir sera annoncée au Seigneur; et les cieux annonceront sa justice au peuple qui naîtra, et qu’a fait le Seigneur.

< Psaltaren 22 >