Psaltaren 22

1 För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind"; en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

Au chef des chantres. Sur “Biche de l’aurore”. Psaume de David. Mon Dieu! Mon Dieu! Pourquoi m’as-tu abandonné, Et t’éloignes-tu sans me secourir, sans écouter mes plaintes?

2 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

Mon Dieu! Je crie le jour, et tu ne réponds pas; La nuit, et je n’ai point de repos.

3 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

Pourtant tu es le Saint, Tu sièges au milieu des louanges d’Israël.

4 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

En toi se confiaient nos pères; Ils se confiaient, et tu les délivrais.

5 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

Ils criaient à toi, et ils étaient sauvés; Ils se confiaient en toi, et ils n’étaient point confus.

6 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

Et moi, je suis un ver et non un homme, L’opprobre des hommes et le méprisé du peuple.

7 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

Tous ceux qui me voient se moquent de moi, Ils ouvrent la bouche, secouent la tête:

8 "Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."

Recommande-toi à l’Éternel! L’Éternel le sauvera, Il le délivrera, puisqu’il l’aime!

9 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

Oui, tu m’as fait sortir du sein maternel, Tu m’as mis en sûreté sur les mamelles de ma mère;

10 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

Dès le sein maternel j’ai été sous ta garde, Dès le ventre de ma mère tu as été mon Dieu.

11 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

Ne t’éloigne pas de moi quand la détresse est proche, Quand personne ne vient à mon secours!

12 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

De nombreux taureaux sont autour de moi, Des taureaux de Basan m’environnent.

13 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

Ils ouvrent contre moi leur gueule, Semblables au lion qui déchire et rugit.

14 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

Je suis comme de l’eau qui s’écoule, Et tous mes os se séparent; Mon cœur est comme de la cire, Il se fond dans mes entrailles.

15 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

Ma force se dessèche comme l’argile, Et ma langue s’attache à mon palais; Tu me réduis à la poussière de la mort.

16 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

Car des chiens m’environnent, Une bande de scélérats rôdent autour de moi, Ils ont percé mes mains et mes pieds.

17 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

Je pourrais compter tous mes os. Eux, ils observent, ils me regardent;

18 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

Ils se partagent mes vêtements, Ils tirent au sort ma tunique.

19 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

Et toi, Éternel, ne t’éloigne pas! Toi qui es ma force, viens en hâte à mon secours!

20 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

Protège mon âme contre le glaive, Ma vie contre le pouvoir des chiens!

21 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

Sauve-moi de la gueule du lion, Délivre-moi des cornes du buffle!

22 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

Je publierai ton nom parmi mes frères, Je te célébrerai au milieu de l’assemblée.

23 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

Vous qui craignez l’Éternel, louez-le! Vous tous, postérité de Jacob, glorifiez-le! Tremblez devant lui, vous tous, postérité d’Israël!

24 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

Car il n’a ni mépris ni dédain pour les peines du misérable, Et il ne lui cache point sa face; Mais il l’écoute quand il crie à lui.

25 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

Tu seras dans la grande assemblée l’objet de mes louanges; J’accomplirai mes vœux en présence de ceux qui te craignent.

26 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

Les malheureux mangeront et se rassasieront, Ceux qui cherchent l’Éternel le célébreront. Que votre cœur vive à toujours!

27 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

Toutes les extrémités de la terre penseront à l’Éternel et se tourneront vers lui; Toutes les familles des nations se prosterneront devant ta face.

28 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

Car à l’Éternel appartient le règne: Il domine sur les nations.

29 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

Tous les puissants de la terre mangeront et se prosterneront aussi; Devant lui s’inclineront tous ceux qui descendent dans la poussière, Ceux qui ne peuvent conserver leur vie.

30 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.

La postérité le servira; On parlera du Seigneur à la génération future.

31 Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.

Quand elle viendra, elle annoncera sa justice, Elle annoncera son œuvre au peuple nouveau-né.