< Psaltaren 22 >

1 För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind"; en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
Jusqu'à la Fin, pour la prière du matin, psaume de David. Ô Dieu, ô mon Dieu, regarde-moi; pourquoi m'as-tu délaissé? la voix de mes péchés a fait fuir mon salut.
2 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
Ô mon Dieu, je crierai vers toi le jour, et tu ne m'exauceras point; je crierai la nuit, et ce n'est point folie à moi.
3 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
Mais toi, gloire d'Israël, tu résides au lieu saint.
4 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
Nos pères ont espéré en toi; ils ont espéré, et tu les as délivrés.
5 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
Ils ont crié vers toi, et ils ont été sauvés; ils ont espéré en toi, et n'ont point été confondus.
6 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
Mais moi je suis un ver de terre et non un homme; opprobre des hommes et mépris du peuple.
7 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
Tous ceux qui m'ont vu se sont moqués de moi; ils ont murmuré entre leurs lèvres, ils ont secoué la tête.
8 "Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."
(Ils ont dit): Il a mis son espoir en Dieu, que le Seigneur le sauve; qu'il le délivre, puisqu'il se complaît en lui.
9 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
C'est toi, il est vrai, qui m'as tiré des entrailles de ma mère; et, à sa mamelle, j'espérais en toi.
10 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
Aussitôt sorti de son sein, j'ai été livré à toi; tu es mon Dieu dès le sein de ma mère.
11 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
Ne t'éloigne point de moi; car l'affliction est proche, et nul ne me porte secours.
12 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
Une multitude de jeunes taureaux m'investissent, des bœufs robustes m'ont entouré,
13 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
Et ont ouvert contre moi leur bouche, comme un lion ravisseur et rugissant.
14 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
Je me suis répandu comme de l'eau; tous mes os ont été dispersés; mon cœur dans ma poitrine est devenu comme de la cire liquide.
15 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
Ma force s'est desséchée comme la brique; ma langue s'est collée à mon palais, et tu m'as poussé dans la poussière de la mort.
16 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
Une multitude de chiens m'ont entouré; la synagogue des pervers m'assiège; ils m'ont percé les pieds et les mains,
17 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
Ils ont compté mes os; ils m'ont observé et surveillé.
18 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
Ils se sont partagé mes vêtements, et ils ont tiré ma robe au sort.
19 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
Et toi, ô Seigneur, n'éloigne pas de moi ton secours, songe à ma défense.
20 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
Délivre mon âme du glaive; délivre de la griffe des chiens mon unique.
21 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
Tire-moi de la gueule du lion, et sauve ma faiblesse de la corne des licornes.
22 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
Je célébrerai ton nom parmi mes frères; Je te chanterai au milieu de l'église.
23 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
Ô vous qui craignez le Seigneur, louez-le; et toi, peuple de Jacob, glorifie-le. Que toute la race d'Israël le craigne,
24 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
Parce qu'il n'a ni méprisé ni rebuté la prière des pauvres; parce qu'il n'a point détourné de moi son visage; parce qu'il m'a exaucé quand j'ai crié vers lui.
25 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
Tu seras ma louange dans la grande église; j'accomplirai mes vœux devant tous ceux qui te craignent.
26 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
Les pauvres mangeront, et ils seront rassasiés; et ceux qui cherchent le Seigneur le loueront; leurs cœurs vivront dans tous les siècles des siècles.
27 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
Et jusqu'aux confins de la terre on se souviendra du Seigneur; on se convertira à lui; toutes les tribus des Gentils se prosterneront devant lui pour l'adorer.
28 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
Car la royauté appartient au Seigneur; il régnera sur les nations.
29 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
Tous les riches de la terre ont mangé et adoré; tous ceux qui descendent en la terre tomberont devant lui. Que mon âme aussi vive pour lui,
30 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.
Toute ma postérité le servira. La génération future sera annoncée au Seigneur;
31 Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
On fera connaître sa justice au peuple qui doit naître, et que le Seigneur s'est préparé.

< Psaltaren 22 >