Psaltaren 22
1 För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind"; en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
To the Overseer, on 'The Hind of the Morning.' — A Psalm of David. My God, my God, why hast Thou forsaken me? Far from my salvation, The words of my roaring?
2 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
My God, I call by day, and Thou answerest not, And by night, and there is no silence to me.
3 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
And Thou [art] holy, Sitting — the Praise of Israel.
4 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
In Thee did our fathers trust — they trusted, And Thou dost deliver them.
5 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
Unto Thee they cried, and were delivered, In Thee they trusted, and were not ashamed.
6 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
And I [am] a worm, and no man, A reproach of man, and despised of the people.
7 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
All beholding me do mock at me, They make free with the lip — shake the head,
8 "Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."
'Roll unto Jehovah, He doth deliver him, He doth deliver him, for he delighted in him.'
9 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
For thou [art] He bringing me forth from the womb, Causing me to trust, On the breasts of my mother.
10 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
On Thee I have been cast from the womb, From the belly of my mother Thou [art] my God.
11 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
Be not far from me, For adversity is near, for there is no helper.
12 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
Many bulls have surrounded me, Mighty ones of Bashan have compassed me,
13 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
They have opened against me their mouth, A lion tearing and roaring.
14 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
As waters I have been poured out, And separated themselves have all my bones, My heart hath been like wax, It is melted in the midst of my bowels.
15 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
Dried up as an earthen vessel is my power, And my tongue is cleaving to my jaws.
16 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
And to the dust of death thou appointest me, For surrounded me have dogs, A company of evil doers have compassed me, Piercing my hands and my feet.
17 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
I count all my bones — they look expectingly, They look upon me,
18 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
They apportion my garments to themselves, And for my clothing they cause a lot to fall.
19 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
And Thou, O Jehovah, be not far off, O my strength, to help me haste.
20 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
Deliver from the sword my soul, From the paw of a dog mine only one.
21 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
Save me from the mouth of a lion: — And — from the horns of the high places Thou hast answered me!
22 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
I declare Thy name to my brethren, In the midst of the assembly I praise Thee.
23 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
Ye who fear Jehovah, praise ye Him, All the seed of Jacob, honour ye Him, And be afraid of Him, all ye seed of Israel.
24 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
For He hath not despised, nor abominated, The affliction of the afflicted, Nor hath He hidden His face from him, And in his crying unto Him He heareth.
25 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
Of Thee my praise [is] in the great assembly. My vows I complete before His fearers.
26 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
The humble do eat and are satisfied, Praise Jehovah do those seeking Him, Your heart doth live for ever.
27 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
Remember and return unto Jehovah, Do all ends of the earth, And before Thee bow themselves, Do all families of the nations,
28 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
For to Jehovah [is] the kingdom, And He is ruling among nations.
29 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
And the fat ones of earth have eaten, And they bow themselves, Before Him bow do all going down to dust, And he [who] hath not revived his soul.
30 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.
A seed doth serve Him, It is declared of the Lord to the generation.
31 Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
They come and declare His righteousness, To a people that is borne, that He hath made!
