Psaltaren 22
1 För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind"; en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
To ouercome, for `the morewtid hynd; the salm of Dauid. God, my God, biholde thou on me, whi hast thou forsake me? the wordis of my trespassis ben fer fro myn helthe.
2 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
Mi God, Y schal crye bi dai, and thou schalt not here; and bi nyyt, and not to vnwisdom to me.
3 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
Forsothe thou, the preisyng of Israel, dwellist in holynesse;
4 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
oure fadris hopiden in thee, thei hopiden, and thou delyueridist hem.
5 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
Thei crieden to thee, and thei weren maad saaf; thei hopiden in thee, and thei weren not schent.
6 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
But Y am a worm, and not man; the schenschip of men, and the outcastyng of the puple.
7 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
Alle men seynge me scorneden me; thei spaken with lippis, and stiriden the heed.
8 "Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."
He hopide in the Lord, delyuere he hym; make he hym saaf, for he wole hym.
9 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
For thou it art that drowist me out of the wombe, thou art myn hope fro the tetis of my modir;
10 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
in to thee Y am cast forth fro the wombe. Fro the wombe of my modir thou art my God; departe thou not fro me.
11 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
For tribulacioun is next; for noon is that helpith.
12 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
Many calues cumpassiden me; fatte bolis bisegiden me.
13 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
Thei openyden her mouth on me; as doith a lioun rauyschynge and rorynge.
14 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
I am sched out as watir; and alle my boonys ben scaterid. Myn herte is maad, as wex fletynge abrood; in the myddis of my wombe.
15 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
Mi vertu driede as a tiyl stoon, and my tunge cleuede to my chekis; and thou hast brouyt forth me in to the dust of deth.
16 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
For many doggis cumpassiden me; the counsel of wickid men bisegide me. Thei delueden myn hondis and my feet;
17 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
thei noumbriden alle my boonys. Sotheli thei lokiden, and bihelden me;
18 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
thei departiden my clothis to hem silf, and thei senten lot on my cloth.
19 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
But thou, Lord, delaie not thin help fro me; biholde thou to my defence.
20 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
God, delyuere thou my lijf fro swerd; and delyuere thou myn oon aloone fro the hond of the dogge.
21 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
Make thou me saaf fro the mouth of a lioun; and my mekenesse fro the hornes of vnycornes.
22 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
I schal telle thi name to my britheren; Y schal preise thee in the myddis of the chirche.
23 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
Ye that dreden the Lord, herie hym; alle the seed of Jacob, glorifie ye hym.
24 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
Al the seed of Israel drede hym; for he forsook not, nethir dispiside the preier of a pore man. Nethir he turnede awei his face fro me; and whanne Y criede to hym, he herde me.
25 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
Mi preisyng is at thee in a greet chirche; Y schal yelde my vowis in the siyt of men dredynge hym.
26 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
Pore men schulen ete, and schulen be fillid, and thei schulen herie the Lord, that seken hym; the hertis of hem schulen lyue in to the world of world.
27 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
Alle the endis of erthe schulen bithenke; and schulen be conuertid to the Lord. And alle the meynees of hethene men; schulen worschipe in his siyt.
28 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
For the rewme is the Lordis; and he schal be Lord of hethene men.
29 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
Alle the fatte men of erthe eeten and worschipiden; alle men, that goen doun in to erthe, schulen falle doun in his siyt.
30 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.
And my soule schal lyue to hym; and my seed schal serue him.
31 Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
A generacioun to comyng schal be teld to the Lord; and heuenes schulen telle his riytfulnesse to the puple that schal be borun, whom the Lord made.
