Psaltaren 22
1 För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind"; en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
To him that excelleth upon Aiieleth Hasshahar. A Psalme of Dauid. My God, my God, why hast thou forsaken me, and art so farre from mine health, and from the wordes of my roaring?
2 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
O my God, I crie by day, but thou hearest not, and by night, but haue no audience.
3 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
But thou art holy, and doest inhabite the prayses of Israel.
4 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
Our fathers trusted in thee: they trusted, and thou didest deliuer them.
5 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
They called vpon thee, and were deliuered: they trusted in thee, and were not confounded.
6 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
But I am a worme, and not a man: a shame of men, and the contempt of the people.
7 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
All they that see me, haue me in derision: they make a mowe and nod the head, saying,
8 "Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."
He trusted in the Lord, let him deliuer him: let him saue him, seeing he loueth him.
9 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
But thou didest draw me out of ye wombe: thou gauest me hope, euen at my mothers breasts.
10 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
I was cast vpon thee, euen from ye wombe: thou art my God from my mothers belly.
11 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
Be not farre from me, because trouble is neere: for there is none to helpe me.
12 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
Many yong bulles haue compassed me: mightie bulles of Bashan haue closed me about.
13 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
They gape vpon me with their mouthes, as a ramping and roaring lyon.
14 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
I am like water powred out, and all my bones are out of ioynt: mine heart is like waxe: it is molten in the middes of my bowels.
15 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
My strength is dryed vp like a potsheard, and my tongue cleaueth to my iawes, and thou hast brought me into the dust of death.
16 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
For dogges haue compassed me, and the assemblie of the wicked haue inclosed me: they perced mine hands and my feete.
17 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
I may tell all my bones: yet they beholde, and looke vpon me.
18 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
They part my garments among them, and cast lottes vpon my vesture.
19 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
But be thou not farre off, O Lord, my strength: hasten to helpe me.
20 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
Deliuer my soule from the sword: my desolate soule from the power of the dogge.
21 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
Saue me from the lyons mouth, and answere me in sauing me from the hornes of the vnicornes.
22 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
I wil declare thy Name vnto my brethren: in the middes of the Congregation will I praise thee, saying,
23 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
Prayse the Lord, ye that feare him: magnifie ye him, all the seede of Iaakob, and feare ye him, all the seede of Israel.
24 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
For he hath not despised nor abhorred ye affliction of the poore: neither hath he hid his face from him, but when he called vnto him, he heard.
25 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
My prayse shalbe of thee in the great Congregation: my vowes will I perfourme before them that feare him.
26 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
The poore shall eate and be satisfied: they that seeke after the Lord, shall prayse him: your heart shall liue for euer.
27 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
All the endes of the worlde shall remember themselues, and turne to the Lord: and all the kinreds of the nations shall worship before thee.
28 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
For the kingdome is the Lords, and he ruleth among the nations.
29 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
All they that be fat in the earth, shall eate and worship: all they that go downe into the dust, shall bowe before him, euen he that cannot quicken his owne soule.
30 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.
Their seede shall serue him: it shalbe counted vnto the Lord for a generation.
31 Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
They shall come, and shall declare his righteousnesse vnto a people that shall be borne, because he hath done it.
