Psaltaren 2

1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

Adɛn enti na amanamanmufoɔ no bo afu? Adɛn enti na wɔsɛe mmerɛ yɛ nhyehyɛeɛ hunu yi?

2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

Asase so ahemfo sɔre gyina na atumfoɔ bom tu agyina tia Awurade ne Deɛ Wɔasra no no.

3 "Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss."

Wɔka sɛ, “Momma yɛmmubu wɔn nkɔnsɔnkɔnsɔn na yɛnto wɔn mpokyerɛ ngu.”

4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

Deɛ ɔte adwa so wɔ soro no sere; Awurade di wɔn ho fɛw.

5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

Afei ɔka wɔn anim wɔ nʼabufuo mu hunahuna wɔn wɔ nʼabufuhyeɛ mu, ka sɛ,

6 "Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg."

“Masi me Ɔhene wɔ Sion, me bepɔ kronkron no so.”

7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: "Du är min son, jag har i dag fött dig.

Mɛpae mu aka Awurade ahyɛdeɛ: Ɔka kyerɛɛ me sɛ, “Woyɛ me Babarima; ɛnnɛ mayɛ wʼAgya.

8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

Bisa me, na mede amanaman nyinaa bɛyɛ wʼagyapadeɛ, asase ano nyinaa bɛyɛ wo dea.

9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem."

Wode dadeɛ ahempoma bɛdi wɔn so; na woabobɔ wɔn sɛ ɔnwomfoɔ ahina.”

10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

Enti mo ahemfo, monsua nyansa; monkae kɔkɔbɔ yi, mo asase sodifoɔ.

11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

Momfa suro nsom Awurade na monsɛpɛ mo ho ahopopoɔ mu.

12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

Momfe Ɔba no ano, na ne bo amfu ansɛe mo wɔ mo akwan so, ɛfiri sɛ nʼabufuhyeɛ tumi sɔre ntɛm so. Nhyira ne wɔn a wɔdwane toa no nyinaa.