< Psaltaren 2 >

1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?
¿Por qué se amotinan las gentes, y las naciones traman vanos proyectos?
2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:
Se han levantado los reyes de la tierra, y a una se confabulan los príncipes contra Yahvé y contra su Ungido.
3 "Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss."
“Rompamos (dicen) sus coyundas, y arrojemos lejos de nosotros sus ataduras.”
4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.
El que habita en los cielos ríe, el Señor se burla de ellos.
5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:
A su tiempo les hablará en su ira, y en su indignación los aterrará:
6 "Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg."
“Pues bien, soy Yo quien he constituido a mi Rey sobre Sión, mi santo monte.”
7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: "Du är min son, jag har i dag fött dig.
¡Yo promulgaré ese decreto de Yahvé! Él me ha dicho: “Tú eres mi Hijo, Yo mismo te he engendrado en este día.
8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.
Pídeme y te daré en herencia las naciones, y en posesión tuya los confines de la tierra,
9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem."
Con cetro de hierro los gobernarás, los harás pedazos como a un vaso de alfarero.”
10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.
Ahora, pues, oh reyes, comprended, instruíos, vosotros que gobernáis la tierra.
11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.
Sed siervos de Yahvé con temor y alabadle, temblando, besad sus pies,
12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.
antes que se irrite y vosotros erréis el camino, pues su ira se encenderá pronto. ¡Dichoso quien haya hecho de Él su refugio!

< Psaltaren 2 >