Psaltaren 2

1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

Ndudzi dzinoitireiko bope? Uye vanhu vanofungireiko zvisina maturo?

2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

Madzimambo enyika azvigadzirira uye vabati vanoungana pamwe chete kuti vazorwa naJehovha, uye kuti vazorwisa Muzodziwa Wake.

3 "Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss."

Vanoti, “Ngatidamburei ngetani dzavo, tigorasa mabote avo.”

4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

Iye agere pachigaro choushe chokudenga anoseka; Ishe anovadadira.

5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

Ipapo anovatuka mukutsamwa kwake uye anovavhundutsa muhasha dzake, achiti,

6 "Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg."

“Ndakagadza Mambo wangu paZioni, gomo rangu dzvene.”

7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: "Du är min son, jag har i dag fött dig.

Ndichaparidza chirevo chaJehovha, ndichiti: Iye akati kwandiri, “Ndiwe Mwanakomana wangu; nhasi ndava Baba vako.

8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

Kumbira kwandiri, uye ndichaita kuti ndudzi dzive nhaka yako, migumo yenyika ive yako.

9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem."

Uchavatonga netsvimbo yesimbi; uchavaputsa kuita zvimedu zvimedu sehari.”

10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

Naizvozvo, imi madzimambo, ngwarai; munyeverwe, imi vabati venyika.

11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

Shumirai Jehovha nokutya, uye mufare nokudedera.

12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

Tsvodai Mwanakomana, kuti arege kutsamwa mukazoparadzwa munzira yenyu, nokuti hasha dzake dzingakurumidza kumuka. Vakaropafadzwa vose vanovanda maari.