Psaltaren 2

1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

Kvi ståkar heidningarne, og kvi stilar folki på fåfengt verk?

2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

Kongarne på jordi reiser seg, og herremennerne legg råd saman imot Herren og den han hev salva:

3 "Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss."

«Lat oss slita sund deira band og kasta deira tog av oss!»

4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

Han som tronar i himmelen, lær: Herren spottar deim.

5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

So talar han til deim i sin vreide, og i sin harm skræmer han deim:

6 "Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg."

«Og eg hev då sett inn min konge på Sion, mitt heilage fjell.»

7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: "Du är min son, jag har i dag fött dig.

Eg vil fortelja um ei rådgjerd: Herren sagde til meg: «Du er min son, eg hev født deg i dag.

8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

Krev av meg, so vil eg gjeva deg heidningarne til arv og endarne av jordi til eiga.

9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem."

Du skal knasa deim med jarnstav; som kruskjerald skal du smuldra deim.»

10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

Og no, de kongar, far visleg fram! Lat dykk segja, de domarar på jordi!

11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

Ten Herren med age, og fagna dykk med otte!

12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

Kyss sonen, so han ikkje skal verta vreid, og de skal ganga til grunnar på vegen! For hans vreide kunde lett kveikjast. Sæle er alle dei som set si lit til honom!