Psaltaren 2
1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?
Why do the nations rage, and the peoples plot a vain thing?
2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:
The kings of the earth take a stand, and the rulers take counsel together, against the LORD, and against his Anointed, saying,
3 "Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss."
“Let’s break their bonds apart, and cast their cords from us.”
4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.
He who sits in the heavens will laugh. The Lord will have them in derision.
5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:
Then he will speak to them in his anger, and terrify them in his wrath:
6 "Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg."
“Yet I have set my King on my holy hill of Zion.”
7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: "Du är min son, jag har i dag fött dig.
I will tell of the decree: The LORD said to me, “You are my son. Today I have become your father.
8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.
Ask of me, and I will give the nations for your inheritance, the uttermost parts of the earth for your possession.
9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem."
You shall break them with a rod of iron. You shall dash them in pieces like a potter’s vessel.”
10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.
Now therefore be wise, you kings. Be instructed, you judges of the earth.
11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.
Serve the LORD with fear, and rejoice with trembling.
12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.
Give sincere homage to the Son, lest he be angry, and you perish on the way, for his wrath will soon be kindled. Blessed are all those who take refuge in him.
