Psaltaren 2

1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

Wherefore have nations assembled in tumult? Or should, peoples, mutter an empty thing?

2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

The kings of earth take their station, and, grave men, have met by appointment together, —against Yahweh, and against his Anointed One [saying]:

3 "Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss."

Let us break asunder their bonds, —and cast from us their cords!

4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

He that sitteth in the heavens, will laugh, —My Lord, will mock at them:

5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

Then, will he speak unto them in his anger, and, in his wrath, confound them:

6 "Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg."

Yet, I, have installed my king, —on Zion my holy mountain.

7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: "Du är min son, jag har i dag fött dig.

Let me tell of a decree, —Yahweh, hath said unto me, My son, thou art, I, to-day, have begotten thee:

8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

Ask of me, and let me give nations as thine inheritance, and, as thy possession, the ends of the earth:

9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem."

Thou shalt shepherd them with a sceptre of iron, —as a potter’s vessel, shalt thou dash them in pieces.

10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

Now, therefore, ye kings, show your prudence, Be admonished, ye judges of earth:

11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

Serve Yahweh with reverence, and exult with trembling:

12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

Kiss the son, lest he be angry, and ye perish by the way, for soon might be kindled his anger, —How happy are all who seek refuge in him!