Psaltaren 2
1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?
Why do the nations rage, and the peoples plot in vain?
2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:
The kings of the earth take a stand, and the rulers take counsel together, against the LORD, and against his Anointed:
3 "Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss."
"Let's tear off their shackles, and throw off their ropes from us."
4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.
The one who sits in the heavens laughs. The LORD scoffs at them.
5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:
Then he will speak to them in his anger, and terrify them in his wrath:
6 "Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg."
"But I myself have installed my king on Zion, my holy mountain."
7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: "Du är min son, jag har i dag fött dig.
I will tell of the decree. The LORD said to me, "You are my son. Today I have become your father.
8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.
Ask of me, and I will give the nations as your inheritance, and the farthest parts of the earth for your possession.
9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem."
You shall rule them with an iron scepter. You shall dash them in pieces like a potter's vessel."
10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.
Now therefore, you kings, be wise; receive correction, you judges of the earth.
11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.
Serve the LORD with fear, and rejoice with trembling.
12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.
Do homage in purity, lest he be angry, and you perish in the way, when his anger is suddenly kindled. Blessed are all those who take refuge in him.
