Psaltaren 19

1 För sångmästaren; en psalm av David. Himlarna förtälja Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk;

En Psalm Davids, till att föresjunga. Himlarna förtälja Guds äro, och fästet förkunnar hans händers verk.

2 den ena dagen talar därom till den andra, och den ena natten kungör det för den andra;

En dag säger det dem andra, och en natt kungör det de andro.

3 det är ej ett tal eller språk vars ljud icke höres.

Intet mål eller tal är, der man deras röst icke hörer.

4 De sträcka sig ut över hela jorden, och deras ord gå till världens ändar. Åt solen har han gjort en hydda i dem;

Deras snöre går ut i all land, och deras tal intill verldenes ändar; han hafver gjort solene ena hyddo i dem;

5 och den är såsom en brudgum som går ut ur sin kammare, den fröjdar sig, såsom en hjälte, att löpa sin bana.

Och hon går ut såsom en brudgumme utu sinom kammar, och fröjdar sig såsom en hjelte till att löpa vägen.

6 Vid himmelens ända är det den går upp, och dess omlopp når intill himmelens gränser, och intet är skylt för dess hetta.

Hon går upp vid himmelens ända, och löper omkring åter till samma ändan; och intet blifver för hennes hetta förskyldt.

7 HERRENS lag är utan brist och vederkvicker själen; HERRENS vittnesbörd är fast och gör den enfaldige vis.

Herrans lag är utan vank, och vederqvicker själarna; Herrans vittnesbörd är visst, och gör de enfaldiga visa.

8 HERRENS befallningar äro rätta och giva glädje åt hjärtat; HERRENS bud är klart och upplyser ögonen.

Herrans befallningar äro rätta, och fröjda hjertat; Herrans bud äro klar, och upplysa ögonen.

9 HERRENS fruktan är ren och består evinnerligen; HERRENS rätter äro sanning, allasammans rättfärdiga.

Herrans fruktan är ren, och blifver evinnerliga; Herrans rätter äro sanne, allesamman rättfärdige.

10 De äro dyrbarare än guld, ja, än fint guld i mängd; de äro sötare än honung, ja, än renaste honung.

De äro kosteligare än guld, och mycket fint guld; de äro sötare än hannog, och hannogskaka.

11 Av dem hämtar ock din tjänare varning; den som håller dem har stor lön.

Ock varder din tjenare igenom dem förmanad; och den dem håller, han hafver stor lön.

12 Vem märker själv huru ofta han felar? Förlåt mig mina hemliga brister.

Ho kan märka huru ofta han bryter? Förlåt mig mina hemliga brister.

13 Bevara ock din tjänare för fräcka människor; låt dem icke få makt med mig, så bliver jag ostrafflig och varder fri ifrån svår överträdelse.

Bevara ock din tjenare för de stolta, att de icke få råda öfver mig; så blifver jag utan vank, och oskyldig för stor missgerning.

14 Låt min muns tal täckas dig och mitt hjärtas tankar, HERRE, min klippa och min förlossare.

Låt dig täckas mins muns tal, och mins hjertans tankar för dig, Herre, min tröst och min förlossare.