Psaltaren 18
1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld. Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
Nkunga Davidi, kisadi ki Yave, kuidi Pfumu minyimbidi. Wuyimbila nkunga wawu mu diambu di Yave mu thangu Yave kankula mu mioko mi bambeni bandi ayi mu mioko mi Sawuli. Yave, ndikuzolanga, ngeyo zingolo ziama.
2 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
A Yave, niandi ditadi diama, tinunu kiama ki ngolo, ayi ngeyo nkudi ama. Nzambi ama, niandi ditadi diama; mu niandi ndintombila suamunu, niandi nkaku ama, ayi phoka yi phulusu ama, ayi tinunu kiama ki zangama.
3 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Ndiela tela Yave, niandi fueni mu zitusu ayi ndiela vuka mu bambeni ziama.
4 Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
Minsinga mi lufua mimfietikisa. Bosi khuka nlangu yimbunganga yimbuila mu kinzimbukila.
Minsinga mi tsi bafua minzingalakana. Mintambu mi lufua mi lekama ku ntualꞌama. (Sheol h7585)
6 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
Mu ziphasi ziama, nditela Yave Ndiyamikina kuidi Nzambi ama mu tomba lusadusu wuwa mbemboꞌama tona kuna nzoꞌandi, ayi yamikina kuama kutula va ntualꞌandi, mu matu mandi.
7 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Buna ntoto wunikuka ayi wutita. Zifondasio zi miongo zinikunu ayi zinikuka, bila wuba wufuema ngolo.
8 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
Muisi wutotuka mu mayilu mandi, ayi mbazu yi nlalikisanga yitotuka mu munuꞌandi; muawu mu totukila makala ma mbazu.
9 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
Wukulula diyilu ayi wukuluka, ayi matuti ma ndombe maba ku tsi malu mandi.
10 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
Wukuma va yilu kheluba ayi wudumuka. Wuvevumuka va yilu mavavi ma phemo.
11 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
Wukitula tombi buangu kiandi kisuamina; kapu andi yiba kunzungidila, tombi kinokisa mvula yi matuti ma diyilu.
12 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Mu kiezila kiba va ntualꞌandi mutotukila matuti, mvula yi matadi ayi zitsiemo.
13 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Yave wuduma tona mu Diyilu; mbembo yi Nzambi yizangama yiwakakana.
14 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
Niandi wuloza madionga mandi ayi wusasikisa bambeni; zitsiemo zinneni ayi wuba zimbikisa nzila.
15 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
Tsi nlangu yi mbu yimonika, ayi zifondasio zi ntoto zimonika ngeyo Yave bu wutema mu phemo yitotukila mu mayilu maku.
16 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Wunonuna koko kuandi tona ku yilu ayi wutsimba, wuthotula mu minlangu minneni midi thipula.
17 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Niandi wukhula mu mbeni ama yingolo, ayi mu batu bobo bandenda bila bawu bandutila ngolo.
18 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Bawu banduanisa mu lumbu ki ndiba mu mabienga, vayi Yave niandi wuba singumunu kiama.
19 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Niandi wuthotula ayi wuthula va buangu kikambulu tsisi; wukhula bila khini kaba monanga mu minu.
20 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Yave wuphangidi bobo boso buididi busonga buama; wupheni mfutu boso buididi vedila ku mioko miama
21 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Bila ndikebidi zinzila zi Yave ayi ndisia tamba Nzambi ama mbusa ko mu diambu di vanga mambimbi.
22 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
Mina miandi mioso midi va ntualꞌama ayi ndisia vengama ko mu zithumunu ziandi.
23 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
Ndiba mutu wukambu tsembolo va ntualꞌandi Ndikikeba mu diambu di masumu.
24 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
Yave wupheni mfutu boso buididi busonga buama, boso buididi vedila ku mioko miama va ntuala meso mandi.
25 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
Kuidi mutu widi wukuikama, ngeyo wukukimonisanga wukuikama. Kuidi mutu wukambulu tsembolo ngeyo wukukimonisanga mutu wukambulu tsembolo.
26 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Kuidi mutu wuvedila, wukukimonisanga wuvedila. Kuidi mutu wumbimbi, wukukimonisanga wumbimbi.
27 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
Ngeyo wumvukisanga batu beti kukikula ayi wunkululanga meso madi luyanu.
28 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
Ngeyo a Yave, keba muindꞌama wuba wulema A Nzambiꞌama, kitula tombi kiama; kikituka kiezila.
29 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
Mu lusadusu luaku ndilenda nuanisa nkangu masodi, va kimosi ayi Nzambi ama, ndilenda dumuka baka kikunzama.
30 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Kuidi Nzambi, nzilꞌandi yidi yi fuana, mambu ma Yave madi ma kiedika. Niandi nkaku wu batu boso bobo bansuaminanga mu niandi.
31 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
Bila nani Nzambi, enati ka Yave ko e? Ayi nani ditadi di ngolo, enati ka Nzambi eto ko e?
32 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
Nzambi, niandi wukuphananga ngolo ayi wunkitulanga nzilꞌama yi fuana.
33 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Wunkitulanga malu mama banga malu ma tsesi, ayi wukuthelimisanga va bibuangu biama bizangama.
34 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Wunlongisanga mioko miama mu nuana mvita, mioko miama milenda leka mbasa wusengo.
35 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
Wuphana nkaku aku wu ndungunu, ayi koko kuaku ku lubakala kukhindisa ayi wukuluka mu diambu di kukhitula mutu wunneni.
36 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Ngeyo wukubikidi nsolo wuyalumuka ku tsi bitambi biama, muingi bikodi biama bibika visuka.
37 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Ndikuka bambeni ziama ayi ndizibakidila. Ndisia vutuka manima ko enati ndisia mana kuzivonda.
38 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
Ndiba kosikisa ayi basia buela baka bu telimina ko; babua ku tsi malu mama.
39 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Ngeyo wuphana zingolo zi nuanina mvita; Ngeyo weti komvika batu beti kundenda ku tsi malu mama.
40 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
Ngeyo wuntinisanga bambeni ziama va ntualꞌama ayi ndibunga bobo bakundendanga.
41 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
Bayamikina mu tomba lusadusu, vayi kadi mutu mu kuba vukisa. Bayamikina kuidi Yave vayi kasia ku bavutudila mvutu ko.
42 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
Ndiba kosikisa banga mbungi-mbungi yeti vevumunu kuidi phemo. Ndiba loza thama banga nyamba wu zinzila.
43 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Wukhula mu minzonza mi batu, ayi wukhitula ntu wu makanda; batu bobo ndisia zaba ko, bawu ndiela yadila.
44 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
Bu batumbu kungua bathumukina; banzenza zikikulula va ntualꞌama.
45 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
Zinzenza zilembo vongi, balembo titi sumbu bantotuka mu bibuangu biawu bisuama ngolo.
46 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
Yave wulembo zingi Nzitusu wuba kuidi ditadi diama yayusu kuba kuidi Nzambi Mvulusi ama.
47 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
Niandi Nzambi wukuphutudilanga landi; ayi wutula makanda ku tsi luyalu luama.
48 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
Wuphukisa mi bambeni ziama, Ngeyo wundiayisa va yilu batu bobo bandenda. Ngeyo wukhula mu batu ba matsita.
49 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
Diawu ngeyo Yave, ndiela ku zitisa va khatitsika makanda. Ndiela yimbila minzitusu mu diambu di dizina diaku.
50 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Niandi wuvana ndungunu yinneni kuidi ntinu andi ayi wummonisanga mamboti mandi ma ngolo kuidi mutu andi kavinda mafuta, kuidi Davidi ayi nkuna andi mu zithangu zioso.
