Psaltaren 18
1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld. Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.
2 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
3 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
4 Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig. (Sheol h7585)
6 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
7 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
8 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
10 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
11 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
12 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
13 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
14 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
15 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
16 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
17 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
24 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
25 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
26 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
27 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
29 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
30 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
31 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
33 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
34 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
37 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
40 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
42 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
43 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
44 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
46 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
47 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
48 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
49 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn. Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
