Psaltaren 18
1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld. Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
Para el director del coro. Un salmo de David, el siervo del Señor, quien recitó palabras de su canción al Señor el día que lo salvó de todos sus enemigos y de Saúl. Él cantó así: Te amo, ¡Oh, Señor! Eres mi fuerza.
2 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
El Señor es mi roca, mi fortaleza y mi Salvador. Él es mi Dios, la roca que me protege. Me cuida del peligro. Su poder es como un escudo, y me mantiene a salvo.
3 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Clamo pidiendo la ayuda del Señor, quien merece toda alabanza, y me salvó de los que me odiaban.
4 Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
Las sogas de la muerte me rodeaban, las aguas de la destrucción se agitaban sobre mí y me ahogaban.
La tumba enrollaba sus cuerdas a mi alrededor, y la muerte me ponía trampas. (Sheol h7585)
6 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
En mi desesperación, clamé al Señor; oré a mi Dios pidiéndole ayuda. Oyó mi voz desde su Templo. Mi grito de ayuda llegó a sus oídos.
7 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
La tierra se sacudió y tembló. Los fundamentos de las montañas se estremecieron por su ira.
8 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
Humo salió de sus fosas nasales y fuego de su boca. Había carbones ardientes quemándose delante de él.
9 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
Abrió los cielos y descendió, con nubes negras debajo de sus pies.
10 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
Cabalgando sobre un ángel voló, surcando los cielos sobre las alas del viento.
11 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
Se escondió en la oscuridad, cubriéndose con negras nubes tormentosas.
12 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Granizos y brasas de fuego salieron volando de su gloria y resplandor, pasando a través de nubes gruesas.
13 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
La voz del Altísimo se escuchó como un trueno en el cielo. Entre el granizo y las brasas ardientes.
14 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
Lanzó sus flechas, dispersando a sus enemigos; guiándolos con sus rayos de luz.
15 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
Rugiste, ¡Oh Señor! Y por el poder del viento que salió de tus fosas nasales los valles del mar fueron expuestos, y las bases de la tierra quedaron al descubierto.
16 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Bajó su mano desde arriba, me agarró y me sostuvo. Él me sacó de las aguas profundas.
17 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Me rescató de mis enemigos más poderosos, de aquellos que me odiaban y que eran mucho más fuertes que yo.
18 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Vinieron a mí en mi peor momento, pero el Señor me sostuvo.
19 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Él me liberó, me rescató porque es mi amigo.
20 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
El Señor me recompensó porque hago lo recto. Me ha retribuido porque soy inocente.
21 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Porque he seguido los caminos de Dios. No he pecado alejándome de Él.
22 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
He mantenido su ley en mi mente; no he ignorado sus mandamientos.
23 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
Me hallo sin culpa ante sus ojos; me mantengo firme ante el pecado.
24 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
El Señor me premió por hacer lo correcto. Y soy inocente ante sus ojos.
25 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
Pones tu confianza en aquellos que confían también; les muestras integridad a los íntegros.
26 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Te muestras en toda tu pureza a aquellos que son puros, pero revelas tu inteligencia a los que son astutos.
27 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
Salvas al los humildes, pero haces caer a los orgullosos.
28 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
¡Enciendes mi lámpara! Señor, Dios mío, ¡Iluminas mi oscuridad!
29 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
Contigo, puedo pelear contra una tropa de soldados; contigo, Dios mío, puedo trepar las paredes de una fortaleza.
30 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Los caminos de Dios son perfectos. La palabra de Dios es fiel. Es un refugio y un escudo para todos aquellos que vienen en busca de protección.
31 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
Porque, ¿Quién es Dios si no es nuestro Señor? ¿Quién es la roca, si no es nuestro Dios?
32 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
Dios me da fortaleza y me mantiene a salvo.
33 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Él me hace ir a pasos firmes como el venado. Me da la seguridad que necesito para caminar por las alturas sin miedo.
34 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Me enseña a pelear en una batalla. Me da la fuerza para tensar arcos de bronce.
35 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
Me proteges con la coraza de tu salvación; me apoyas con tu diestra poderosa; tu poder me ha hecho crecer.
36 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Me diste un espacio en el cual caminar, e impediste que mi pie resbalara.
37 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Perseguí a mis enemigos, y los atrapé. No volví hasta que los hube destruido a todos.
38 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
Los retuve en el piso, y no se pudieron levantar. Cayeron ante mis pies.
39 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Me hiciste fuerte para la batalla; hiciste que todos aquellos que se levantaron en mi contra, cayeran de rodillas ante mí.
40 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
Hiciste que mis enemigos huyeran. Destruí a todos mis enemigos.
41 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
Lloraron y clamaron por ayuda, pero nadie vino a rescatarlos. Incluso llamaron al Señor, pero él no respondió.
42 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
Los desmenucé hasta el polvo, como el polvo que se esparce con el viento. Los pisoteé como al lodo de las calles.
43 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Me rescataste del pueblo rebelde. Me hiciste gobernador de las naciones. Personas que no conocía, ahora me sirven.
44 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
Tan pronto como oyen de mí, obedecen. Los extranjeros tiemblan ante mi presencia.
45 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
Temen, y salen temblando de sus refugios.
46 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
¡El Señor vive! ¡Bendita sea mi roca! ¡Que el señor que salva sea alabado!
47 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
El Señor fue mi vengador, sometió a los pueblos debajo de mí,
48 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
Me rescató de aquellos que me odiaban. Tú, Señor, me proteges de aquellos que se rebelan contra mí. Me salvas de los hombres violentos.
49 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
Por eso te alabaré entre as naciones, Señor. Cantaré alabanzas acerca de quien tú eres.
50 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Has salvado al rey tantas veces, mostrándole tu amor inefable a David, tu ungido, y a sus descendientes para siempre.
