Psaltaren 18
1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld. Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
Načelniku godbe, Davida hlapca Gospodovega; kateri je govoril Gospodu té pesmi besede v dan, ko ga je bil rešil Gospod iz roke vseh sovražnikov njegovih, kakor iz roke Savlove. In rekel je: Iz osrčja svojega bodem te ljubil, Gospod, moja krepost.
2 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
Gospod, skala moja in grad moj in rešitelj moj; Bog mogočni moj, pečina moja, kamor pribegam, ščit moj in blaginje moje rog, višina moja.
3 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Hvaljenega kličem Gospoda in rešujem se sovražnikov svojih.
4 Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
Obdajajo me smrtne bolečine in malopridnih hudourniki me strašijo.
Groba bolečine me obhajajo, smrtne zanke so mi na poti. (Sheol h7585)
6 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
V stiski svoji kličem Gospoda, in do Boga svojega vpijem; iz svetišča svojega usliši moj glas, in vpitje moje predenj pride do ušes njegovih:
7 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
In stresa se in giblje zemlja, in podloge gorâ se majó; stresajo se pa, ko se mu vname jeza.
8 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
Dim se vali skozi nos njegov in ogenj požrešen iz ust njegovih; žarjavica goreča gre od njega.
9 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
In nagne nebo ter stopi dol, z mrakom pod svojimi nogami,
10 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
In sedeč na kerubih leti, in plava na vétrovih perotih.
11 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
Temo si napravi v zavetje svoje, okolo sebe za šator svoj; temotne vode, gošče gornjih oblakov.
12 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Od svita pred njim prehajajo gosti oblaki njegovi, toča in žarjavica ognjena.
13 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Na nebesih grmi Gospod in z višave izhaja glas njegov, toča in žarjavica ognjena.
14 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
Tako proži pušice svoje, razsipa jih in strele meče ter jih podi.
15 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
Prikazujejo se tudi najnižje struge vodâ, in razgrinjajo se podloge vesoljne zemlje od hudovanja tvojega, Gospod, od sape tvojega nosú.
16 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Iz višine poseže ter me potegne gor, izvleče me iz mnogih vodâ.
17 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Reši me neprijatelja mojega močnejšega, in sovražnikov mojih, ko so krepkejši od mene.
18 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Srečujejo me ob času nadloge moje, tedaj mi je za palico Gospod:
19 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
In izpelje me na prosto; reši me, ker me ima rad.
20 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Podeljuje mi Gospod po pravičnosti moji; po čistosti mojih rok mi povrača.
21 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Ker se držim potov Gospodovih, ter se ne obračam krivično od svojega Boga;
22 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
Ker so vse sodbe njegove pred mojimi očmi; in postav njegovih ne odvračam od sebe:
23 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
Ker sem pošten pred njim, in se varujem, da ne ravnam krivično.
24 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
Povrača mi Gospod po pravičnosti moji; po čistosti mojih rok pred njegovimi očmi.
25 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
Z dobrotljivim izkazuješ se dobrotljivega, s poštenim možem izkazuješ se poštenega.
26 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
S čistim kažeš se čistega, ali popačenemu nasprotuješ.
27 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
Ker ti otimaš ljudstvo ubogo, prevzetne pa oči ponižuješ.
28 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
Dà, svetilo moje razsvetljuješ; Gospod, moj Bog razjasnjuje moje temé.
29 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
S teboj namreč prodiram skozi krdelo, in z Bogom svojim preskakujem zid.
30 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Tega Boga mogočnega pot je poštena; govor Gospodov ves čist; ščit je vsem, kateri pribegajo k njemu.
31 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
Ker kdo je Bog razen Gospod? in kdo skala razen naš Bog?
32 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
Ta je Bog mogočni, ki me opasuje z močjo, in dela pošteno mojo pot:
33 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Storivši noge moje kakor jelenom, da me stavi na višino mojo;
34 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Boja uči roke moje; tako da zlomi lok jekleni roka moja.
35 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
Ker daješ mi ščit blaginje svoje, in desnica tvoja me podpira, in krotkost tvoja me povišuje.
36 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Hoji moji razširjaš prostor moj; in členki mojih nog ne omahujejo.
37 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Sovražnike svoje podim in dohajam jih; in ne povrnem se, dokler jih nisem uničil.
38 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
Zdrobim jih tako, da ne morejo več vstati, padajoč pod noge moje.
39 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Opasuješ me namreč z močjo za vojsko; pod me podiraš nje, ki se spenjajo zoper mene.
40 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
In neprijateljev mojih tilnik mi podajaš; da ugonobim sovražnike svoje.
41 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
Vpijejo, a ni ga, da jih reši; h Gospodu, a ne usliši jih.
42 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
Zatorej jih razmeljem kakor prah pred vetrom; kakor blato na ulicah jih drobim.
43 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Oproščaš me prepirov ljudstva; staviš me narodom na čelo; ljudstvo, katerega nisem poznal, služi mi:
44 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
Na sluh ušesa so mi pokorni; tujci se mi udajajo lažnjivo;
45 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
Tujci padajo in pritrepetavajo iz gradov svojih.
46 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
Gospod živi in blagoslovljena skala moja; zatorej naj se povišuje Bog blaginje moje.
47 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
Bog ta mogočni, ki mi daje maščevanje, in spravlja ljudstva pód me;
48 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
Rešuje me sovražnikov mojih; tudi nad nje, ki se spenjajo zoper mene, povzdignil si me; možu silovitemu si me iztrgal.
49 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
Zatorej te bodem slavil med narodi, Gospod, in prepeval bodem tvojemu imenu:
50 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Da veliko blaginjo vsakoršno podeljuješ svojemu kralju, in izkazuješ milost maziljencu svojemu, Davidu in semenu njegovemu na veke.
