Psaltaren 18
1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld. Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
I KIN pok ong komui Maing, ai kel.
2 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
Ieowa ai paip, ai kel, ai saundor ai Kot, ai paipalap, me i kin liki, pere pa i, menkamaur pa i o sile pa i!
3 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
I kin ngidingid ong Ieowa, me kaping en ko ong, o i pan dorela sang ai imwintiti kan.
4 Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
I lodi onger sal en mela kan, o pilap en Pileam akan kamasak ia er.
Sal en wasan mela kol ia dier, o sal en mela kaloe ia dier. (Sheol h7585)
6 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
Ni ai masak i likwir ong Ieowa o weriwer ong ai Kot; I ap kotin ereki ngil ai sang nan tanpas a, o ai likwir lel ong karong a kan.
7 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Sappa rerer o mokidedar, o pason en nana kan ititekok o rerer, ni a kotin ongiongidar.
8 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
Atiniai koda sang nan silang i, o kisiniai kelail sang nan au a, ap kareda liol.
9 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
O a kotikidier nanlang o kotidido, o rotorot impan aluwilu a kan.
10 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
O a kotikot pon Kerup amen o kotin pirwei, o a kotin dake pa en ang.
11 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
Tanpas a im pwal iei rotorot, o katau laud, o tapok rotorot, kapil pena i.
12 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Lingan me mi mo a, kamueit pasang tapok kan iang akel o liol.
13 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
O Ieowa kotin wiadar nansapwe nanlang, o me Lapalapia kotin poronelar kapit i iang akel o liol.
14 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
A kotin kasik wei sapwilim a kanang en kasik katieu, o kotin kamueit irail pasang. A kotin wiadar liol toto o kamasak irail adar.
15 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
Al en pil akan ap sansaladar, o pason en sappa weiweidar ki ar ongiong Maing, mon ang en silang omui.
16 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
A kotikidier lim a sang nan wasa ileile, a kotin kol ia di o kotin api ia dar sang nan pil kalaimun akan.
17 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
A kotin dore ia la sang ai imwintiti kelail akan, sang ir, me kailong kin ia, ir me i sota itar ong.
18 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Irail kaloe ia dier ni ai ran apwal, a Ieowa kotin wialar sauas pa i.
19 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
O a kotin kalua ia wasan saladok, a kotin kamaio ia da, aki a kotin kupukupura ia.
20 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Ieowa kin kotin sauasa ia duen ai pung, a kotin katingi ong ia duen makelekel en pa i kan.
21 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Pwe i kin weweid nani al en Ieowa, o i sota kin katiwo ong ai Kot.
22 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
Pwe a masan akan mi mo i, o i sota pan kase sang ia a kusoned akan.
23 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
Pwe ngai unsokalar mon silang i o suedeki ai sapung.
24 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
O Ieowa kotin katingi ong ia duen ai pung, o duen makelekel en pa i kan mon silang i.
25 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
Komui me kalangan ong me mau kan, o lelapok ong me lelapok kan,
26 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
O makelekel ren me makelekel akan, o sapung ren me sapung kan.
27 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
Pwe kom kin kotin dorela aramas luet akan, ap kadukiedi mas en me aklapalap akan.
28 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
Pwe kom kin kotin kamaraini ai lamp, Ieowa ai Kot kin kamaraini ai rotorot.
29 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
Pwe ni ai iang komui i kak kaloedi karis en saunpei kan, o ni ai iang ai Kot, i kak luswei pon kel takai.
30 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Al en Kot me unsokala; masan en Ieowa me makelekel. I pere pan karos, me liki i.
31 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
Pwe ia amen Kot impan Ieowa, de ia paip eu impan atail Kot?
32 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
Iei Kot, me kotin aude kin ia manaman, o kaunsokala al ai.
33 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
A kin kotin wiai ong nä i kan dueta nä en tia, o kotin kasapwil ia dang wasa ileile.
34 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
A kotin padaki ong pa i kan tiak en mauin o, pwen kak ong kaonopada kasik katieu mata.
35 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
Kom kotiki ong ia pere pan maur omui, o lim omui pali maun kamana ia da, o omui opampap me kasapwil ia da.
36 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Kom kotin kaonopadar al, me i pan weweid ia, pwe nä i kan ender krisedi.
37 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
I pan tang wong ai imwintiti kan o kono irail edi, o i sota pan puredo, lao karos lodier.
38 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
I pan kamor irail pasang, re sota pan kak palian ia, o re pan pupedi ong pan nä i kan.
39 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Kom kak kamana kin ia omui manaman ong ni pei; Kom kak kasedi ong pan nä i kan karos me palian ia.
40 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
Kom kin kotin kaloedi ong ia ai imwintiti kan, pwen kawela, me kailong kin ia.
41 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
Re kin likelikwir, a sota sauas parail ren Ieowa, a sota kotin sapeng ir.
42 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
I pan suk irail pasang dueta pwel par nan kisiniang; i pan kase ir ala dueta pwel samin sang nani al o.
43 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Kom kin kotin dore ia sang ren akamai en aramas, o kom kotin kasapwil ia dang men liki kan; o wei eu me i sasa kin upa ong ia.
44 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
Ni ar ronger, re peiki ong ia er, o nain men wai kan peikiong ia ni lingkaping.
45 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
Nain men wai kan poridier o rerer o pwarado sang nan ar im kalaimun akan.
46 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
Ieowa kotin ieias; kaping ong ai paipalap; o kaping ong Kot ai saundor.
47 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
Kot me kotin depuk ong ai imwintiti kan, o a kotin kaloedi ong ia ai imwintiti kan;
48 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
Kom kotin dore ia la sang ai imwintiti kan, o kom kotin kasapwil ia dang ir, me palian ia. Kom kin kotin sauasa ia ong me morsued ong ia.
49 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
I me i men danke komui, Maing Ieowa, nan pung en men liki kan o kauleki duen mar omui,
50 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Komui me kotin kamaurada melel sapwilim a nanmarki o a kotin sauasa mau sapwilim a Dawid keiedier o kadaudok a kokolata.
