Psaltaren 18
1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld. Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
Til sangmesteren; av Herrens tjener David, som talte denne sangs ord til Herren den dag da Herren hadde utfridd ham av alle hans fienders hånd og av Sauls hånd. Og han sa: Herre, jeg har dig hjertelig kjær, min styrke!
2 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
Herren er min klippe og min festning og min frelser; min Gud er min klippe, som jeg setter min lit til, mitt skjold og min frelses horn, min borg.
3 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Jeg påkaller den Høilovede, Herren, og blir frelst fra mine fiender.
4 Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
Dødens rep omspente mig, og fordervelsens strømmer forferdet mig.
Dødsrikets rep omgav mig, dødens snarer overfalt mig. (Sheol h7585)
6 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
I min trengsel påkalte jeg Herren, og jeg ropte til min Gud; han hørte fra sitt tempel min røst, og mitt skrik kom for ham, til hans ører.
7 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Da rystet og bevet jorden, og fjellenes grunnvoller skalv, og de rystet, for hans vrede var optendt.
8 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
Det steg røk op av hans nese, og fortærende ild fra hans munn; glør brente ut av ham.
9 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
Og han bøide himmelen og steg ned, og det var mørke under hans føtter.
10 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
Og han fór på kjeruber og fløi, og han fór hastig frem på vindens vinger.
11 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
Han gjorde mørke til sitt dekke, rundt omkring sig til sitt skjul, mørke vann, tykke skyer.
12 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Frem av glansen foran ham fór hans skyer frem, hagl og gloende kull.
13 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Og Herren tordnet i himmelen, den Høieste lot sin røst høre, hagl og gloende kull.
14 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
Og han utsendte sine piler og spredte dem omkring - lyn i mengde og forvirret dem.
15 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
Da kom vannenes strømmer til syne, og jordens grunnvoller blev avdekket ved din trusel, Herre, for din neses åndepust.
16 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Han rakte sin hånd ut fra det høie, han grep mig; han drog mig op av store vann.
17 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Han fridde mig ut fra min sterke fiende og fra mine avindsmenn; for de var mig for mektige.
18 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
De overfalt mig på min motgangs dag; men Herren blev min støtte.
19 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Og han førte mig ut i fritt rum; han frelste mig, for han hadde behag i mig.
20 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Herren gjengjeldte mig efter min rettferdighet, han betalte mig efter mine henders renhet.
21 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
For jeg tok vare på Herrens veier og vek ikke i ondskap fra min Gud.
22 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
For alle hans lover hadde jeg for øie, og hans bud lot jeg ikke vike fra mig.
23 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
Og jeg var ulastelig for ham og voktet mig vel for min synd.
24 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
Og Herren gjengjeldte mig efter min rettferdighet, efter mine henders renhet for hans øine.
25 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
Mot den fromme viser du dig from, mot den rettvise mann viser du dig rettvis,
26 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
mot den rene viser du dig ren, mot den forvendte viser du dig vrang.
27 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
For du frelser elendige folk, og du fornedrer høie øine.
28 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
For du lar min lampe skinne; Herren min Gud opklarer mitt mørke.
29 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
For ved dig stormer jeg løs på fiendeskarer, og ved min Gud springer jeg over murer.
30 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Gud, hans vei er fullkommen; Herrens ord er rent, han er et skjold for alle dem som setter sin lit til ham.
31 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
For hvem er Gud foruten Herren, og hvem er en klippe, uten vår Gud?
32 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
Den Gud som omgjorder mig med kraft og gjør min vei fri for støt,
33 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
som gir mig føtter likesom hindene og stiller mig på mine høider,
34 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
som oplærer mine hender til krig, så mine armer spenner kobberbuen.
35 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
Og du gir mig din frelse til skjold, og din høire hånd støtter mig, og din mildhet gjør mig stor.
36 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Du gjør rummet vidt for mine skritt under mig, og mine ankler vakler ikke.
37 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Jeg forfølger mine fiender og når dem, og jeg vender ikke tilbake før jeg har gjort ende på dem.
38 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
Jeg knuser dem, så de ikke makter å reise sig; de faller under mine føtter.
39 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Og du omgjorder mig med kraft til krig, du bøier mine motstandere under mig.
40 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
Og mine fiender lar du vende mig ryggen, og mine avindsmenn utrydder jeg.
41 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
De roper, men der er ingen frelser - til Herren, men han svarer dem ikke.
42 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
Og jeg knuser dem som støv for vinden, jeg tømmer dem ut som søle på gatene.
43 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Du redder mig fra folkekamper, du setter mig til hode for hedninger; folkeferd som jeg ikke kjenmer, tjener mig.
44 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
Bare de hører om mig, blir de mig lydige; fremmede kryper for mig.
45 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
Fremmede visner bort og går bevende ut av sine borger.
46 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
Herren lever, og priset er min klippe, og ophøiet er min frelses Gud,
47 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
den Gud som gir mig hevn og legger folkeferd under mig,
48 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
som frir mig ut fra mine fiender; ja, over mine motstandere ophøier du mig, fra voldsmannen redder du mig.
49 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
Derfor vil jeg prise dig iblandt hedningene, Herre, og lovsynge ditt navn.
50 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Han gjør frelsen stor for sin konge, han gjør miskunnhet mot sin salvede, mot David og mot hans ætt til evig tid.
