Psaltaren 18
1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld. Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
In finem puero Domini David, qui locutus est Domino verba cantici huius, in die, qua eripuit eum Dominus de manu omnium inimicorum eius, et de manu Saul, et dixit: Diligam te Domine fortitudo mea:
2 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
Dominus firmamentum meum, et refugium meum, et liberator meus. Deus meus adiutor meus, et sperabo in eum. Protector meus, et cornu salutis meæ, et susceptor meus.
3 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Laudans invocabo Dominum: et ab inimicis meis salvus ero.
4 Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
Circumdederunt me dolores mortis: et torrentes iniquitatis conturbaverunt me.
Dolores inferni circumdederunt me: præoccupaverunt me laquei mortis. (Sheol h7585)
6 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
In tribulatione mea invocavi Dominum, et ad Deum meum clamavi: et exaudivit de templo sancto suo vocem meam: et clamor meus in conspectu eius, introivit in aures eius.
7 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Commota est, et contremuit terra: fundamenta montium conturbata sunt, et commota sun, quoniam iratus est eis.
8 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
Ascendit fumus in ira eius: et ignis a facie eius exarsit: carbones succensi sunt ab eo.
9 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
Inclinavit cælos, et descendit: et caligo sub pedibus eius.
10 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
Et ascendit super cherubim, et volavit: volavit super pennas ventorum.
11 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
Et posuit tenebras latibulum suum, in circuitu eius tabernaculum eius: tenebrosa aqua in nubibus aeris.
12 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Præ fulgore in conspectu eius nubes transierunt, grando et carbones ignis.
13 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Et intonuit de cælo Dominus, et Altissimus dedit vocem suam: grando et carbones ignis.
14 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
Et misit sagittas suas, et dissipavit eos: fulgura multiplicavit, et conturbavit eos.
15 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
Et apparuerunt fontes aquarum, et revelata sunt fundamenta orbis terrarum: Ab increpatione tua Domine, ab inspiratione spiritus iræ tuæ.
16 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Misit de summo, et accepit me: et assumpsit me de aquis multis.
17 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Eripuit me de inimicis meis fortissimis, et ab his qui oderunt me: quoniam confortati sunt super me.
18 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Prævenerunt me in die afflictionis meæ: et factus est Dominus protector meus.
19 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Et eduxit me in latitudinem: salvum me fecit, quoniam voluit me.
20 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Et retribuet mihi Dominus secundum iustitiam meam, et secundum puritatem manuum mearum retribuet mihi:
21 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Quia custodivi vias Domini, nec impie gessi a Deo meo.
22 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
Quoniam omnia iudicia eius in conspectu meo: et iustitias eius non repuli a me.
23 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
Et ero immaculatus cum eo: et observabo me ab iniquitate mea.
24 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
Et retribuet mihi Dominus secundum iustitiam meam: et secundum puritatem manuum mearum in conspectu oculorum eius.
25 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
Cum sancto sanctus eris, et cum viro innocente innocens eris:
26 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
et cum electo electus eris: et cum perverso perverteris.
27 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
Quoniam tu populum humilem salvum facies: et oculos superborum humiliabis.
28 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
Quoniam tu illuminas lucernam meam Domine: Deus meus illumina tenebras meas.
29 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
Quoniam in te eripiar a tentatione, et in Deo meo transgrediar murum.
30 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Deus meus impolluta via eius: eloquia Domini igne examinata: protector est omnium sperantium in se.
31 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
Quoniam quis deus præter Dominum? aut quis Deus præter Deum nostrum?
32 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
Deus qui præcinxit me virtute: et posuit immaculatam viam meam.
33 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Qui perfecit pedes meos tamquam cervorum, et super excelsa statuens me.
34 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Qui docet manus meas ad prælium: et posuisti, ut arcum æreum, brachia mea.
35 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
Et dedisti mihi protectionem salutis tuæ: et dextera tua suscepit me: Et disciplina tua correxit me in finem: et disciplina tua ipsa me docebit.
36 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Dilatasti gressus meos subtus me: et non sunt infirmata vestigia mea:
37 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Persequar inimicos meos, et comprehendam illos: et non convertar donec deficiant.
38 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
Confringam illos, nec poterunt stare: cadent subtus pedes meos.
39 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Et præcinxisti me virtute ad bellum: et supplantasti insurgentes in me subtus me.
40 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
Et inimicos meos dedisti mihi dorsum, et odientes me disperdidisti.
41 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
Clamaverunt, nec erat qui salvos faceret, ad Dominum: nec exaudivit eos.
42 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
Et comminuam eos, ut pulverem ante faciem venti: ut lutum platearum delebo eos.
43 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Eripies me de contradictionibus populi: constitues me in caput Gentium.
44 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
Populus, quem non cognovi, servivit mihi: in auditu auris obedivit mihi.
45 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
Filii alieni mentiti sunt mihi, filii alieni inveterati sunt, et claudicaverunt a semitis suis.
46 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
Vivit Dominus, et benedictus Deus meus, et exaltetur Deus salutis meæ.
47 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
Deus qui das vindictas mihi, et subdis populos sub me, liberator meus de inimicis meis iracundis.
48 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
Et ab insurgentibus in me exaltabis me: a viro iniquo eripies me.
49 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
Propterea confitebor tibi in nationibus Domine: et nomini tuo psalmum dicam,
50 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Magnificans salutes regis eius, et faciens misericordiam christo suo David, et semini eius usque in sæculum.
