Psaltaren 18
1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld. Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
Au maître de chant. Psaume du serviteur de Yahweh, de David, qui adressa à Yahweh les paroles de ce cantique, au jour où Yahweh l’eut délivré de la main de tous ses ennemis et de la main de Saül. Il dit: Je t’aime, Yahweh, ma force!
2 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
Yahweh mon rocher, ma forteresse, mon libérateur, mon Dieu, mon roc où je trouve un asile, mon bouclier, la corne de mon salut, ma citadelle!
3 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
J’invoquai celui qui est digne de louange, Yahweh, et je fus délivré de mes ennemis.
4 Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
Les liens de la mort m’environnaient, les torrents de Bélial m’épouvantaient,
les liens du schéol m’enlaçaient, les filets de la mort étaient tombés devant moi. (Sheol h7585)
6 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
Dans ma détresse, j’invoquai Yahweh, et je criai vers mon Dieu; de son temple il entendit ma voix, et mon cri devant lui parvint à ses oreilles.
7 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
La terre fut ébranlée et trembla, les fondements des montagnes s’agitèrent, et ils furent ébranlés, parce qu’il était courroucé;
8 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
une fumée montait de ses narines, et un feu dévorant sortait de sa bouche; il en jaillissait des charbons embrasés.
9 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
il abaissa les cieux, et descendit; une sombre nuée était sous ses pieds.
10 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
Il monta sur un Chérubin, et il volait; il planait sur les ailes du vent.
11 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
Il fit des ténèbres sa retraite, sa tente autour de lui c’étaient des eaux obscures et de sombres nuages.
12 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
De l’éclat qui le précédait s’élancèrent ses nuées, portant la grêle et les charbons ardents.
13 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Yahweh tonna dans les cieux, le Très-Haut fit retentir sa voix: grêle et charbons ardents!
14 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
Il lança ses flèches et les dispersa; il multiplia ses foudres et il les confondit.
15 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
Alors le lit des eaux apparut, les fondements de la terre furent mis à nu, à ta menace, Yahweh, au souffle du vent de tes narines.
16 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Il étendit sa main d’en haut et me saisit, il me retira des grandes eaux.
17 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Il me délivra de mon ennemi puissant, de ceux qui me haïssaient, alors qu’ils étaient plus forts que moi.
18 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Ils m’avaient surpris au jour de mon malheur; mais Yahweh fut mon appui.
19 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Il m’a mis au large, il m’a sauvé, parce qu’il s’est complu en moi.
20 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Yahweh m’a récompensé selon ma justice, il m’a rendu selon la pureté de mes mains.
21 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Car j’ai gardé les voies de Yahweh, et je n’ai pas péché, pour m’éloigner de mon Dieu.
22 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
Tous ses jugements étaient devant moi, et je n’ai pas rejeté loin de moi ses lois.
23 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
J’étais sans reproche envers lui, et je me tenais en garde contre mon iniquité.
24 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
Yahweh m’a rendu selon ma justice, selon la pureté de mes mains devant ses yeux.
25 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
Avec celui qui est bon tu te montres bon, avec l’homme droit tu te montres droit;
26 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
avec celui qui est pur tu te montres pur, et avec le fourbe tu agis perfidement.
27 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
Car tu sauves le peuple humilié, et tu abaisses les regards hautains.
28 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
Oui, tu fais briller mon flambeau; Yahweh, mon Dieu, éclaire mes ténèbres.
29 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
Avec toi je me précipite sur les bataillons armés; avec mon Dieu je franchis les murailles.
30 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Dieu!... Ses voies sont parfaites; la parole de Yahweh est éprouvée, il est un bouclier pour tous ceux qui se confient en lui.
31 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
Car qui est Dieu, si ce n’est Yahweh, et qui est un rocher, si ce n’est notre Dieu?
32 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
Le Dieu qui me ceint de force, qui rend ma voie parfaite;
33 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
qui rend mes pieds semblables à ceux des biches, et me fait tenir debout sur mes hauteurs;
34 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
qui forme mes mains au combat, et mes bras tendent l’arc d’airain.
35 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
Tu m’as donné le bouclier de ton salut, et ta droite me soutient, et ta douceur me fait grandir.
36 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Tu élargis mon pas au-dessous de moi, et mes pieds ne chancellent point.
37 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Je poursuis mes ennemis et je les atteins; je ne reviens pas sans les avoir anéantis.
38 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
Je les brise, et ils ne se relèvent pas; Ils tombent sous mes pieds.
39 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Tu me ceins de force pour le combat, tu fais plier sous moi mes adversaires.
40 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
Mes ennemis!... tu leur fais tourner le dos devant moi, et j’extermine ceux qui me haïssent.
41 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
Ils crient, et personne pour les sauver! Ils crient vers Yahweh, et il ne leur répond pas!
42 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
Je les broie comme la poussière livrée au vent, je les balaie comme la boue des rues.
43 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Tu me délivres des révoltes du peuple, tu me mets à la tête des nations; Des peuples que je ne connaissais pas me sont asservis.
44 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
Dès qu’ils ont entendu, ils m’obéissent; les fils de l’étranger me flattent.
45 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
Les fils de l’étranger sont défaillants, ils sortent tremblants de leurs forteresses.
46 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
Vive Yahweh et béni soit mon rocher! Que le Dieu de mon salut soit exalté;
47 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
Dieu qui m’accorde des vengeances, qui me soumet les peuples,
48 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
qui me délivre de mes ennemis! Oui, tu m’élèves au-dessus de mes adversaires, tu me sauves de l’homme de violence.
49 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
C’est pourquoi je te louerai parmi les nations, ô Yahweh; je chanterai à la gloire de ton nom:
50 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Il accorde de glorieuses délivrances à son roi, il fait miséricorde à son oint, à David et à sa postérité pour toujours.
