Psaltaren 18
1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld. Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
“To the chief musician, by the servant of the Lord, by David, who spoke unto the Lord the words of this song on the day that the Lord had delivered him out of the power of all his enemies, and from the hand of Saul; And he said,” I ever love thee, O Lord, my strength.
2 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
The Lord is my rock, and my fortress, and my deliverer; my God, my rock, in whom I trust; my shield, and the horn of my salvation, and my high tower.
3 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Praised, I cried, be the Lord, and from my enemies was I saved.
4 Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
The bonds of death encompassed me, and the floods of destruction made me afraid.
The bonds of hell encircled me: the snares of death seized on me. (Sheol h7585)
6 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
[When] in my distress I called upon the Lord, and unto my God I cried: he heard from his temple my voice, and my complaint came before him, even into his ears.
7 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Then shook and trembled the earth; and the foundations of the mountains were moved; and they were shaken, because he was wroth.
8 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
Smoke went up in his anger and consuming fire out of his mouth: coals flamed forth from him.
9 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
And he bent the heavens, and came down: and thick darkness was under his feet:
10 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
And he rode upon a cherub, and flew along, and he flitted by upon the wings of the wind.
11 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
He made darkness his hiding-place, round about him as his pavilion, dark waters, thick clouds of the skies.
12 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
From the brightness before him his thick clouds passed away, [with] hail-stones and coals of fire.
13 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
And the Lord thundered in the heavens, and the Most High uttered forth his voice, [with] hail-stones and coals of fire.
14 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
And he sent out his arrows, and scattered them; and he shot forth lightnings, and discomfited them.
15 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
And then were seen the channels of the waters, and there were laid open the foundations of the world, through thy rebuke, O Lord, through the blast of the breath of thy nostrils.
16 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
He stretched out from above [his hand], he took me; he drew me out from mighty waters.
17 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
He delivered me from my enemy, the strong, and from those that hated me, when they were too mighty for me.
18 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
They overcame me on the day of my calamity; but the Lord became my stay.
19 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
And he brought me forth into a large space; he delivered me, because he had delight in me.
20 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
The Lord rewarded me according to my righteousness; according to the purity of my hands did he recompense me.
21 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
For I have kept the ways of the Lord, and have not wickedly departed from my God.
22 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
For all his ordinances were before me, and his statutes had I not put away from me.
23 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
I was also upright with him, and I guarded myself against my iniquity.
24 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
Therefore did the Lord recompense me according to my righteousness, according to the purity of my hands before his eyes.
25 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
With the kind thou wilt show thyself kind; with the upright man thou wilt show thyself upright;
26 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
With the pure thou wilt show thyself pure; and with the perverse thou wilt wage a contest.
27 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
For thou wilt indeed save the afflicted people; but haughty eyes wilt thou bring down.
28 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
For thou wilt cause my light to shine: the Lord my God will enlighten my darkness.
29 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
For [aided] by thee I run through a troop; and [helped] by my God I leap over a wall.
30 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
As for God, —his way is perfect; the word of the Lord is tried: he is a shield to all those that trust in him.
31 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
For who is God save the Lord? or who is a rock beside our God?
32 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
He is the God that girdeth me with strength, and rendereth my way unobstructed.
33 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
He maketh my feet like those of the hinds, and upon my high-places he causeth me to stand.
34 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
He teacheth my hands for the war, so that a brazen bow is bent by my arms.
35 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
And thou gavest me the shield of thy salvation, and thy right hand supported me: and thy meekness hath made me great.
36 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Thou enlargest my steps under me, so that my joints do not slip.
37 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
I pursue my enemies, and overtake them; and I return not again till I have made an end of them.
38 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
I crush them that they are not able to rise: they fall under my feet.
39 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
For thou hast girded me with strength for the war: thou subduest my opponents under me.
40 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
And my enemies thou causest to turn their back to me; and those that hate me, —that I may destroy them.
41 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
They cry, but there is none to help; unto the Lord, —but he answereth them not.
42 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
And I beat them small as the dust before the wind: like the dirt in the streets do I cast them out.
43 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Thou deliverest me from the contests of the people; thou appointest me to be the head of nations: a people that I know not shall serve me.
44 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
As soon as their ear heareth they shall be obedient to me: the children of the stranger shall utter flattery unto me.
45 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
The children of the stranger shall fade away, and come forth trembling out of their close places.
46 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
The Lord liveth, and blessed be my Rock; and exalted be the God of my salvation;
47 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
The God that granteth me vengeance, and subdueth nations under me;
48 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
That delivereth me from my enemies: also above my opponents thou liftest me up; thou deliverest me from the man of violence.
49 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
Therefore will I give thanks unto thee among the nations, O Lord, and unto thy name will I sing praises, —
50 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
[To him] that maketh great the salvation of his king, and who sheweth kindness to his anointed, to David, and to his seed for ever.
