Psaltaren 18
1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld. Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
Unto the end, for David the servant of the Lord, who spoke to the Lord the words of this canticle, in the day that the Lord delivered him from the hands of all his enemies, and from the hand of Saul. I will love thee, O Lord, my strength:
2 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
The Lord is my firmament, my refuge, and my deliverer. My God is my helper, and in him will I put my trust. My protector and the horn of my salvation, and my support.
3 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Praising I will call upon the Lord: and I shall be saved from my enemies.
4 Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
The sorrows of death surrounded me: and the torrents of iniquity troubled me.
The sorrows of hell encompassed me: and the snares of death prevented me. (Sheol h7585)
6 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
In my affliction I called upon the Lord, and I cried to my God: And he heard my voice from his holy temple: and my cry before him came into his ears.
7 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
The earth shook and trembled: the foundations of the mountains were troubled and were moved, because he was angry with them.
8 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
There went up a smoke in his wrath: and a fire flamed from his face: coals were kindled by it.
9 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
He bowed the heavens, and came down: and darkness was under his feet.
10 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
And he ascended upon the cherubim, and he flew; he flew upon the wings of the winds.
11 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
And he made darkness his covert, his pavilion round about him: dark waters in the clouds of the air.
12 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
At the brightness that was before him the clouds passed, hail and coals of fire.
13 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
And the Lord thundered from heaven, and the highest gave his voice: hail and coals of fire.
14 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
And he sent forth his arrows, and he scattered them: he multiplied lightnings, and troubled them.
15 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
Then the fountains of waters appeared, and the foundations of the world were discovered: At thy rebuke, O Lord, at the blast of the spirit of thy wrath.
16 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
He sent from on high, and took me: and received me out of many waters.
17 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
He delivered me from my strongest enemies, and from them that hated me: for they were too strong for me.
18 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
They prevented me in the day of my affliction: and the Lord became my protector.
19 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
And he brought me forth into a large place: he saved me, because he was well pleased with me.
20 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
And the Lord will reward me according to my justice; and will repay me according to the cleanness of my hands:
21 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Because I have kept the ways of the Lord; and have not done wickedly against my God.
22 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
For till his judgments are in my sight: and his justices I have not put away from me.
23 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
And I shall be spotless with him: and shall keep myself from my iniquity.
24 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
And the Lord will reward me according to my justice; and according to the cleanness of my hands before his eyes.
25 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
With the holy, thou wilt be holy; and with the innocent man thou wilt be innocent.
26 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
And with the elect thou wilt be elect: and with the perverse thou wilt be perverted.
27 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
For thou wilt save the humble people; but wilt bring down the eyes of the proud.
28 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
For thou lightest my lamp, O Lord: O my God enlighten my darkness.
29 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
For by thee I shall be delivered from temptation; and through my God I shall go over a wall.
30 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
As for my God, his way is undefiled: the words of the Lord are fire tried: he is the protector of all that trust in him.
31 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
For who is God but the Lord? or who is God but our God?
32 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
God who hath girt me with strength; and made my way blameless.
33 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Who hath made my feet like the feet of harts: and who setteth me upon high places.
34 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Who teacheth my hands to war: and thou hast made my arms like a brazen bow.
35 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
And thou hast given me the protection of thy salvation: and thy right hand hath held me up: And thy discipline hath corrected me unto the end: and thy discipline, the same shall teach me.
36 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Thou hast enlarged my steps under me; and my feet are not weakened.
37 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
I will pursue after my enemies, and overtake them: and I will not turn again till they are consumed.
38 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
I will break them, and they shall not be able to stand: they shall fall under my feet.
39 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
And thou hast girded me with strength unto battle; and hast subdued under me them that rose up against me.
40 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
And thou hast made my enemies turn their back upon me, and hast destroyed them that hated me.
41 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
They cried, but there was none to save them, to the Lord: but he heard them not.
42 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
And I shall beat them as small as the dust before the wind; I shall bring them to nought, like the dirt in the streets.
43 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Thou wilt deliver me from the contradictions of the people: thou wilt make me head of the Gentiles.
44 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
A people, which I knew not, hath served me: at the hearing of the ear they have obeyed me.
45 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
The children that are strangers have lied to me, strange children have faded away, and have halted from their paths.
46 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
The Lord liveth, and blessed be my God, and let the God of my salvation be exalted:
47 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
O God, who avengest me, and subduest the people under me, my deliverer from my enemies.
48 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
And thou wilt lift me up above them that rise up against me: from the unjust man thou wilt deliver me.
49 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
Therefore will I give glory to thee, O Lord, among the nations, and I will sing a psalm to thy name.
50 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Giving great deliverance to his king, and shewing mercy to David his anointed: and to his seed for ever.
