Psaltaren 18
1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld. Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
Til Sangmesteren; af David, Herrens Tjener, som talte Ordene af denne Sang for Herren paa den Dag, Herren havde friet ham fra alle hans Fjenders Haand og fra Sauls Haand.
2 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
Og han sagde: Herre! jeg har dig hjertelig kær, min Styrke!
3 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Herren er min Klippe, min Befæstning og min Frelser; min Gud er min Klippe, paa hvem jeg forlader mig, mit Skjold og mit Frelsens Horn, min faste Borg.
4 Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
Jeg vil paakalde Herren, som bør loves, saa bliver jeg frelst fra mine Fjender.
Dødens Reb omspændte mig, og Belials Bække forfærdede mig. (Sheol h7585)
6 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
Helvedes Reb omgave mig; Dødens Snarer kom over mig. (questioned)
7 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Da jeg var i Angest, raabte jeg til Herren, ja, jeg raabte til min Gud; han hørte min Røst fra sit Tempel, og mit Raab til ham kom for hans Øren.
8 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
Og Jorden bævede og rystede, og Bjergenes Grundvolde skælvede; og de bævede, thi han var vred.
9 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
Der opgik Røg af hans Næse, og Ild af hans Mund fortærede; Gløder gnistrede ud af den.
10 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
Og han bøjede Himmelen og for ned, og der var Mørkhed under hans Fødder.
11 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
Og han for paa Keruben og drog frem, og han fløj paa Vejrets Vinger.
12 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Han satte Mørkhed til sit Skjul, til sit Paulun trindt omkring sig, mørke Vande og tykke Skyer.
13 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Fra Glansen foran ham fore hans Skyer frem, Hagel og Gløder.
14 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
Og Herren tordnede i Himmelen, og den Højeste udgav sin Røst; der var Hagel og Gløder.
15 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
Og han udskød sine Pile og adspredte dem, og han lod det lyne stærkt og forfærdede dem.
16 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Da saas Vandenes Leje, og Jordens Grundvolde blottedes ved din Trusel, Herre! ved din Næses Aandes Vejr.
17 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Han udrakte sin Haand fra det høje, han hentede mig, han drog mig op af de store Vande.
18 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Han friede mig fra min stærke Fjende og fra mine Avindsmænd; thi de vare mig for stærke.
19 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
De overfaldt mig i min Modgangs Tid; men Herren var min Understøttelse.
20 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Og han førte mig ud i det frie; han frelste mig, thi han havde Lyst til mig.
21 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Herren vederlagde mig efter min Retfærdighed; han betalte mig efter mine Hænders Renhed.
22 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
Thi jeg har bevaret Herrens Veje, og jeg er ikke funden skyldig for min Gud.
23 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
Thi alle hans Domme ere for mig, og fra hans Skikke viger jeg ikke.
24 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
Men jeg var oprigtig for ham og vogtede mig for min Synd.
25 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
Og Herren betalte mig efter min Retfærdighed, efter mine Hænders Renhed for hans Øjne.
26 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Imod den fromme beviser du dig from; imod den oprigtige Mand viser du dig oprigtig;
27 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
imod den rene viser du dig ren, og imod den forvendte viser du dig forvendt.
28 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
Thi du frelser det elendige Folk, og du fornedrer de høje Øjne.
29 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
Thi du bringer min Lampe til at lyse; Herren min Gud opklarer mit Mørke.
30 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Thi ved dig stormer jeg imod en Trop, og ved min Gud springer jeg over en Mur.
31 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
Guds Vej er fuldkommen; Herrens Tale er lutret, han er alle dem et Skjold, som tro paa ham.
32 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
Thi hvo er en Gud uden Herren? og hvo er en Klippe uden vor Gud?
33 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Den Gud, som omgjorder mig med Kraft og gør min Vej fuldkommen,
34 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
han gør mine Fødder som Hindernes og lader mig staa fast paa mine Høje.
35 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
Han vænner mine Hænder til Striden, og mine Arme spænde Kobberbuen.
36 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Og du giver mig din Frelses Skjold, og din højre Haand understøtter mig, og din Nedladelse gør mig stor.
37 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Du gør Rummet vidt under mig for mine Skridt, og mine Ankler vakle ikke.
38 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
Jeg forfølger mine Fjender og naar dem og vender ikke tilbage, før jeg har udryddet dem.
39 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Jeg knuser dem, at de ikke kunne staa op; de faldt under mine Fødder.
40 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
Og du har omgjordet mig med Kraft til Striden; du bøjede mine Modstandere under mig.
41 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
Og du har drevet mig mine Fjender paa Flugt; mine Hadere udryddede jeg.
42 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
De raabte, men der var ingen Frelser; til Herren, men han svarede dem ikke.
43 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Og jeg støder dem smaa som Støv for Vejret, som Dynd paa Gader fejer jeg dem bort.
44 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
Du udfriede mig fra Folkenes Kiv, du satte mig til Hedningernes Hoved, et Folk, som jeg ikke kendte, de tjene mig.
45 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
Da deres Øren hørte om mig, adløde de mig, den fremmedes Børn smigrede for mig.
46 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
Den fremmedes Børn henvisne; de komme skælvende frem af deres Borge.
47 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
Herren lever, højlovet er min Klippe og højt ophøjet min Frelses Gud,
48 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
den Gud, som giver mig Hævn, og tvinger Folkene under mig.
49 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
Du er den, som udfrier mig fra mine Fjender, du sætter mig i Sikkerhed for mine Modstandere, du redder mig fra Voldsmanden.
50 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Derfor vil jeg bekende dig, Herre! iblandt Hedningerne og lovsynge dit Navn. Stor Frelse beviser han sin Konge og gør Miskundhed imod sin Salvede, imod, David og imod hans Sæd evindelig.
