Psaltaren 18
1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld. Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
Keiman nangma kangailui Pakai; Nangma hi kathahatna nahi.
2 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
Pakai hi kasongpi, kakulpi, chuleh eihuhhingpu ahin, ka Pathen hi kasongpi ahin eiveng tup jing ahi. Amahi kalumdal, eihuhhinga thahat chu ahin, chuleh kahoidohna munpi chu ahi.
3 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Keiman thangvah dinga lomtah Pakai chu kakouvin, aman kamelmatea kon in eihuhdoh’in ahi.
4 Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
Thina khoisatna chun eiumkimvel tan, manthahna twipi chun eichup tan ahi.
Damun lungkhamna chun eiumkimvelin, kalampi a thinan thang akam e. (Sheol h7585)
6 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
Kalungkhamval phatnin Pakai chu kakouvin, ka Pathen komma chun panpi ngaichan kataovin Aman ahouin thenga kon in kataona asangin ahi.
7 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Hijouchun leisetakilingin akihot e. Molbul ho jeng jong kihot e ajeh chu Pathen lunghang a ahi.
8 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
Pakai nahhom a meikhu ahung potdoh'in, meikou gimneitah akam a kon in ahungkou doh’in chuleh Mei-am al lenglung Ama-a kon in ahung koudoh’in ahi.
9 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
Aman vanho chu ahongdoh’in meilom thimletlut chu ahin chotphan ahung kumsuh in,
10 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
Pakai chu vantil pipui khat chunga atouvin, huipi chu alhavingin amangin alengin ahi.
11 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
Pakai chu muthim in ahung kitom in, meilom twi jingletlut pumin ahung lhungin ahi.
12 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Pakai vah’in ahintom chu meilom satah’in ahinkhu khum in gelchang le mei-am chu gojuh’in ahung julhan ahi.
13 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Pakai chu vanna kon in ahung kisen in hatchungnung ogin chu gelchang leh mei-am koulah achun akithongin ahi.
14 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
Aman athalpi ahin kapmin agalmiho chu athecheh’in, avah em lahlah chun amaho chu asuboi gamtan ahi.
15 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
O Pakai nangin nagalmi ho naphoa lunghangtah a nakisen chun twikhanglen ato geijin akikangin, leiset bulpi jouse jong akeuvin aumjie.
16 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Aman vanna kon in akhut ahin lhangin eihin kaidoh’in, twipi thuh lah’a kon in jong eikaidoh’in ahi.
17 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Aman kagalmi hattah tah ho a konin eihuh doh in, kasang a hatjo valeidougal hoa kon in eihuhdoh’in ahi.
18 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Hahsatna kato pettah’in amahon eihin delkhum un ahinlah Pakaiyin eipanpin ahi.
19 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Aman kahoidohna munnah eipuilut in eihuhdoh tai ajeh chu ama kipana kahi.
20 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Pakaiyin thildih kaboljeh in kipaman eipen mona kaneilou jeh’in eikiledohsah tai.
21 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Keiman Pakai lampi kajui in, thilse lam jon’in Pathen’a kon’in kakiheimang poi.
22 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
Keiman Pakai chonphatna lampi kajui jingin, adaan thupeh ho kapaidoh khapoi.
23 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
Pathen masangah nolnabei kahin, chonsetna kon’in kaki kangse jing e.
24 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
Pakaiyin thildih kaboljeh in Aman kipaman eipejin ahi. Aman themmonabei kahi amui.
25 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
Mikitah kom’ah nangmatah jong nakitah’in, monabei ho kom’ah monabei nahi.
26 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Milungtheng ho kom’ah nalungtheng in ahinlah miphalouho kom’ah nakhohjin ahi.
27 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
Nangin mikineosah ho nahuhdohjin ahinla mikiletsah ho nasujumjin ahi.
28 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
Nangin thaomei neidetpeh’in, Pakai ka Pathen’in kamuthim jong neisalvah peh e.
29 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
Nangma hatna chun kagalmi hi neisuhchip peh’in ka Pathen toh kapankhom poupouleh itobang bang sang hijongleh kakal ngapchan ahi.
30 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Pathen lampi chu nolnabei ahi! Pakai kitepna jouse alolhing jinge. Amahi ahuhdoh ding ngaicha jouse dinga lum le pho ahi.
31 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
Pakai tailou Pathen dang um’am? Pathen tailou songpi detdang um’am?
32 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
Hiche Pathen hin eihatdoh sah’in kalampi jong hoibitnapen ahisah ahi.
33 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Aman molsang hahsa chung dunga kadindet theina din kakeng jong sakhi keng bang’in atah sah e.
34 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Aman kakhut teni jong galsatna a manthei dingin agongin, kabanjang jong sum-eng thalpi loithei dingin ahatsah’in ahi.
35 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
Nangman nagaljona lum chu neipetan nabanjetnin neipanhun ahi. Neikithopina hin eithupi sah’in ahi.
36 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Nang man kakeng phang tenin alhonal louna dingin kalampi neikehlet peh’in ahi.
37 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Keiman kagalmite kadel’in kaman’in ahi; amahohi kajo kahsen katangpon ahi.
38 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
Amahohi ahung kithodohjou louna diuvin kasat lhun kakeng noijah akijammun ahi.
39 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Nangin kagalsatna dingin thahatnan neivon in; Nangman kagalmite chu kakengphang noi a neikoipeh e.
40 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
Nangin angongchang’u neichotpha sah’in eivetda ho jouse chu kasumang sohtan ahi.
41 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
Amahon panpi athummun koiman ahung huhdoh pouve. Amahon Pakai akouvun ahinla Aman adonbut pon ahi.
42 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
Keiman amaho chu huilah a vutvai kithethang bangin tol ah kagoibong sel’in, bonlhoh lah’a kasunat gamatai.
43 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Nangin eihouse jing ho chungah galjona neipetan ahi. Nangin namtin vaipi chungah vaihom’in neipansah tan ahi. Kanahet phahlou miho jeng jong kalhachan ahungpang tauvin ahi.
44 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
Kamin ajah jah’un kanoijah alutnun gamchommi hojeng jong ka-anga akisunem gamtauvin ahi.
45 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
Hansanna aneijou tapouvin kithing pumpum’in ka-ang ahinbel tauvin ahi.
46 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
Pakai ahing jinge, kasongpia apanjeh’in kathangvah e! Kasochatna ka Pathen chu loupi jing tahen!
47 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
Amahi eibolse ho lethuh jinga ka Pathen chu ahin, aman namtin vaipi hi eisuhnem peh’in kanoijah eikoipeh tai.
48 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
Chuleh kagalmitea kon in eihuhdoh’in nangman kagalmiten aphah joulouna munnah neikoijin, eidouva mi-engse hoa kon in neihoidohsah tan ahi.
49 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
Hichejeh hin O Pakai namtin vaipi lah’a nathangvah ingkate, namin vahchoinan la sangnge.
50 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Nangin leng a natun pa din goljona loupitah chu napetai; Chuleh nathaonupa David leh achilhahte chung nalungset longlou namusah e.
