Psaltaren 17

1 En bön av David. Hör, o HERRE, en rättfärdig sak, akta på mitt rop, lyssna till min bön; den kommer icke ifrån falska läppar.

En bön Davids. Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går.

2 Av dig må jag få min rätt; dina ögon må skåda vad rättvist är.

Tala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är.

3 Du prövar mitt hjärta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke går ut ur min mun.

Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall.

4 Efter dina läppars ord, och vad människor än må göra, tager jag mig till vara för våldsverkares stigar.

Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg.

5 Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke.

Behåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta.

6 Så åkallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; böj ditt öra till mig, hör mitt tal.

Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal.

7 Bevisa din underbara nåd, du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.

Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta.

8 Bevara mig såsom en ögonsten, beskärma mig under dina vingars skugga

Bevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga;

9 för de ogudaktiga, som vilja fördärva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig.

För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring.

10 Sitt hjärta förstocka de; med sin mun tala de stora ord.

Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord.

11 Nu äro de omkring mig, var vi gå, deras ögon speja efter huru de skola böja mig till jorden.

Hvar vi gå, så äro de kringom oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jordena;

12 Ja, denne är lik ett lejon som längtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i försåt.

Såsom ett lejon, som rof begärar; såsom ett ungt lejon, som i kulone sitter.

13 Stå upp, HERRE; träd emot honom, slå honom ned, rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige,

Herre, statt upp, öfverfall honom, och nederslå honom; undsätt mina själ ifrå de ogudaktiga, med ditt svärd;

14 ja, med din hand, från människorna, HERRE, från denna världens människor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina håvor, som hava söner i mängd och lämna sitt överflöd åt sina barn.

Ifrå dine hands menniskom, Herre, ifrå denne verldenes menniskom, hvilka sin del hafva medan de lefva; dem du buken fyller med dina håfvor; de der barn nog hafva, och låta sina återlefvor sinom barnom.

15 Men jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet; när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av din åsyn.

Men jag vill skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag vill mätt varda, när jag uppvakar efter ditt beläte.