Psaltaren 17

1 En bön av David. Hör, o HERRE, en rättfärdig sak, akta på mitt rop, lyssna till min bön; den kommer icke ifrån falska läppar.

Oye, oh Yavé, una causa justa, atiende mi clamor. Escucha mi oración hecha con labios sin engaño.

2 Av dig må jag få min rätt; dina ögon må skåda vad rättvist är.

De tu Presencia proceda mi defensa. Vean tus ojos la rectitud.

3 Du prövar mitt hjärta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke går ut ur min mun.

Tú probaste mi corazón. Me visitaste de noche, Me pasaste por el crisol y nada [inicuo] hallaste. Resolví que mi boca no cometa transgresión.

4 Efter dina läppars ord, och vad människor än må göra, tager jag mig till vara för våldsverkares stigar.

En cuanto a las obras humanas, Con la Palabra de tus labios Me guardé de las sendas del violento.

5 Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke.

Mis pasos se mantuvieron en tus caminos. Mis pies no resbalarán.

6 Så åkallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; böj ditt öra till mig, hör mitt tal.

Oh ʼElohim, yo te invocaré, Y Tú me responderás. Inclina tu oído hacia mí y escucha mis palabras.

7 Bevisa din underbara nåd, du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.

¡Haz tus misericordias maravillosas! Tú eres Quien salvas a quienes se refugian a tu mano derecha, De los que se levantan contra ellos.

8 Bevara mig såsom en ögonsten, beskärma mig under dina vingars skugga

Guárdame como a la pupila de tus ojos, Escóndeme bajo la sombra de tus alas

9 för de ogudaktiga, som vilja fördärva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig.

De la presencia de los perversos que me oprimen, De los enemigos mortales que me rodean.

10 Sitt hjärta förstocka de; med sin mun tala de stora ord.

Protegidos están en su prosperidad. Con su boca hablan arrogancias.

11 Nu äro de omkring mig, var vi gå, deras ögon speja efter huru de skola böja mig till jorden.

Ahora cercaron nuestros pasos. Fijan su mirada en echarnos a tierra,

12 Ja, denne är lik ett lejon som längtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i försåt.

Como león ansioso de desgarrar su presa, Como cachorro de león agazapado en su cueva.

13 Stå upp, HERRE; träd emot honom, slå honom ned, rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige,

¡Levántate, oh Yavé! ¡Hazle frente! Haz que sea derribado. Con tu espada libra mi alma del inicuo,

14 ja, med din hand, från människorna, HERRE, från denna världens människor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina håvor, som hava söner i mängd och lämna sitt överflöd åt sina barn.

Y con tu mano, oh Yavé, de los hombres del mundo, Cuya porción está en esta vida, Cuyo vientre Tú llenas con tus tesoros. ¡Sean saciados, pues, sus hijos, Y dejen las migajas a sus nietos!

15 Men jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet; när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av din åsyn.

Yo veré tu rostro en justicia, Estaré satisfecho cuando despierte a tu semejanza.