Psaltaren 17

1 En bön av David. Hör, o HERRE, en rättfärdig sak, akta på mitt rop, lyssna till min bön; den kommer icke ifrån falska läppar.

Oración de David. Escucha, oh Yahvé, una justa demanda; atiende a mi clamor; oye mi plegaria, que no brota de labios hipócritas.

2 Av dig må jag få min rätt; dina ögon må skåda vad rättvist är.

Que mi sentencia venga de Ti; tus ojos ven lo que es recto.

3 Du prövar mitt hjärta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke går ut ur min mun.

Si escrutas mi corazón, si me visitas en la noche, si me pruebas por el fuego, no encontrarás malicia en mí.

4 Efter dina läppars ord, och vad människor än må göra, tager jag mig till vara för våldsverkares stigar.

Que jamás mi boca se exceda a la manera de los hombres. Ateniéndome a las palabras de tus labios, he guardado los caminos de la Ley.

5 Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke.

Firmemente se adhirieron mis pasos a tus senderos, y mis pies no han titubeado.

6 Så åkallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; böj ditt öra till mig, hör mitt tal.

Te invoco, oh Dios, porque sé que Tú responderás; inclina a mi tu oído, y oye mis palabras.

7 Bevisa din underbara nåd, du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.

Ostenta tu maravillosa misericordia, oh Salvador de los que se refugian en tu diestra, contra tus enemigos.

8 Bevara mig såsom en ögonsten, beskärma mig under dina vingars skugga

Cuídame como a la niña de tus ojos, escóndeme bajo la sombra de tus alas

9 för de ogudaktiga, som vilja fördärva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig.

de la vista de los impíos que me hacen violencia, de los enemigos furiosos que me rodean.

10 Sitt hjärta förstocka de; med sin mun tala de stora ord.

Han cerrado con grasa su corazón; por su boca habla la arrogancia.

11 Nu äro de omkring mig, var vi gå, deras ögon speja efter huru de skola böja mig till jorden.

Ahora me rodean espiando, con la mira de echarme por tierra,

12 Ja, denne är lik ett lejon som längtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i försåt.

cual león ávido de presa, como cachorro que asecha en su guarida.

13 Stå upp, HERRE; träd emot honom, slå honom ned, rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige,

Levántate, Yahvé, hazle frente y derríbalo, líbrame del perverso con tu espada;

14 ja, med din hand, från människorna, HERRE, från denna världens människor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina håvor, som hava söner i mängd och lämna sitt överflöd åt sina barn.

y con tu mano, oh Yahvé, líbrame de estos hombres del siglo, cuya porción es esta vida, y cuyo vientre Tú llenas con tus dádivas; quedan hartos sus hijos, y dejan sobrante a los nietos.

15 Men jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet; när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av din åsyn.

Yo, empero, con la justicia tuya llegaré a ver tu rostro; me saciaré al despertarme, con tu gloria.