Psaltaren 17
1 En bön av David. Hör, o HERRE, en rättfärdig sak, akta på mitt rop, lyssna till min bön; den kommer icke ifrån falska läppar.
oratio David exaudi Domine iustitiam meam intende deprecationem meam auribus percipe orationem meam non in labiis dolosis
2 Av dig må jag få min rätt; dina ögon må skåda vad rättvist är.
de vultu tuo iudicium meum prodeat oculi tui videant aequitates
3 Du prövar mitt hjärta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke går ut ur min mun.
probasti cor meum visitasti nocte igne me examinasti et non est inventa in me iniquitas
4 Efter dina läppars ord, och vad människor än må göra, tager jag mig till vara för våldsverkares stigar.
ut non loquatur os meum opera hominum propter verba labiorum tuorum ego custodivi vias duras
5 Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke.
perfice gressus meos in semitis tuis ut non moveantur vestigia mea
6 Så åkallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; böj ditt öra till mig, hör mitt tal.
ego clamavi quoniam exaudisti me Deus inclina aurem tuam mihi et exaudi verba mea
7 Bevisa din underbara nåd, du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.
mirifica misericordias tuas qui salvos facis sperantes in te
8 Bevara mig såsom en ögonsten, beskärma mig under dina vingars skugga
a resistentibus dexterae tuae custodi me ut pupillam oculi sub umbra alarum tuarum proteges me
9 för de ogudaktiga, som vilja fördärva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig.
a facie impiorum qui me adflixerunt inimici mei animam meam circumdederunt super me;
10 Sitt hjärta förstocka de; med sin mun tala de stora ord.
adipem suum concluserunt os eorum locutum est superbia
11 Nu äro de omkring mig, var vi gå, deras ögon speja efter huru de skola böja mig till jorden.
proicientes me nunc circumdederunt me oculos suos statuerunt declinare in terram
12 Ja, denne är lik ett lejon som längtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i försåt.
susceperunt me sicut leo paratus ad praedam et sicut catulus leonis habitans in abditis
13 Stå upp, HERRE; träd emot honom, slå honom ned, rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige,
exsurge Domine praeveni eum et subplanta eum eripe animam meam ab impio frameam tuam
14 ja, med din hand, från människorna, HERRE, från denna världens människor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina håvor, som hava söner i mängd och lämna sitt överflöd åt sina barn.
ab inimicis manus tuae Domine a paucis de terra divide eos in vita eorum de absconditis tuis adimpletus est venter eorum saturati sunt filiis et dimiserunt reliquias suas parvulis suis
15 Men jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet; när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av din åsyn.
ego autem in iustitia apparebo conspectui tuo satiabor cum apparuerit gloria tua
