Psaltaren 17
1 En bön av David. Hör, o HERRE, en rättfärdig sak, akta på mitt rop, lyssna till min bön; den kommer icke ifrån falska läppar.
A Prayer of David. Hear, O Yahweh, the right, Attend to my loud cry, Give ear unto my prayer, on lips that would not deceive:
2 Av dig må jag få min rätt; dina ögon må skåda vad rättvist är.
From before thee, let my sentence come forth, Thine eyes, behold with equity.
3 Du prövar mitt hjärta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke går ut ur min mun.
Thou hast tested my heart, hast made inspection by night, hast refined me until thou couldst find nothing, Had I devised evil, my mouth should not have transgressed:
4 Efter dina läppars ord, och vad människor än må göra, tager jag mig till vara för våldsverkares stigar.
As for the workings of men, By the word of thy lips, have, I, taken heed of the paths of the violent one.
5 Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke.
Thou hast held fast my goings on to thy ways, My footsteps have not been shaken:
6 Så åkallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; böj ditt öra till mig, hör mitt tal.
I, have called upon thee, for thou wilt answer me, O GOD, —Incline thine ear unto me, Hear thou my speech:
7 Bevisa din underbara nåd, du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.
Let thy lovingkindness be distinguished, thou Saviour of such as seek refuge from them who lift themselves up against thy right hand.
8 Bevara mig såsom en ögonsten, beskärma mig under dina vingars skugga
Guard me, as the pupil of the eye, —Under the shadow of thy wings, wilt thou hide me:
9 för de ogudaktiga, som vilja fördärva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig.
From the face of lawless ones who have treated me with violence, the foes of my soul, who come round against me:
10 Sitt hjärta förstocka de; med sin mun tala de stora ord.
Their own fat [heart], have they shut up, —With their mouth, have they spoken proudly.
11 Nu äro de omkring mig, var vi gå, deras ögon speja efter huru de skola böja mig till jorden.
As for our own goings, now, have they surrounded us, —Their eyes, they fix, bending to the earth:
12 Ja, denne är lik ett lejon som längtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i försåt.
His likeness, is as a lion, that longeth to rend, and as a young lion, lurking in secret places.
13 Stå upp, HERRE; träd emot honom, slå honom ned, rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige,
Rise, Yahweh! Confront his face, Bring him down, Deliver my soul from the lawless one [who is] thy sword:
14 ja, med din hand, från människorna, HERRE, från denna världens människor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina håvor, som hava söner i mängd och lämna sitt överflöd åt sina barn.
From men [who are] thy hand, O Yahweh, From the men of this age, whose portion, is among the living, and, with thy treasure, thou fillest their bosom, —They must be satisfied with sons, And must leave their abundance to their children: —
15 Men jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet; när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av din åsyn.
I, in righteousness, shall behold thy face, Shall be satisfied when awakened by a vision of thee.
