Psaltaren 17
1 En bön av David. Hör, o HERRE, en rättfärdig sak, akta på mitt rop, lyssna till min bön; den kommer icke ifrån falska läppar.
A prayer of David. Listen, O Lord, to my innocence; attend to my piercing cry. Give heed to my prayer out of lips unfeigned.
2 Av dig må jag få min rätt; dina ögon må skåda vad rättvist är.
Let my vindication come from you, your eyes see the truth.
3 Du prövar mitt hjärta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke går ut ur min mun.
When you test my heart when you visit at night, and assay me like silver – you can find no evil. I am determined that my mouth should not lie.
4 Efter dina läppars ord, och vad människor än må göra, tager jag mig till vara för våldsverkares stigar.
I gave earnest heed to the words of your lips.
5 Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke.
My steps have held fast to the paths of your precepts and in your tracks have my feet never stumbled.
6 Så åkallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; böj ditt öra till mig, hör mitt tal.
So I call you, O God, with assurance of answer; bend down your ear to me, hear what I say.
7 Bevisa din underbara nåd, du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.
Show your marvelous love, you who save from enemies those who take refuge at your right hand.
8 Bevara mig såsom en ögonsten, beskärma mig under dina vingars skugga
Keep me as the apple of the eye, hide me in the shelter of your wings.
9 för de ogudaktiga, som vilja fördärva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig.
From wicked people who do me violence, from deadly foes who crowd around me.
10 Sitt hjärta förstocka de; med sin mun tala de stora ord.
They have closed their hearts to pity, the words of their mouths are haughty.
11 Nu äro de omkring mig, var vi gå, deras ögon speja efter huru de skola böja mig till jorden.
Now they dog us at every step, keenly watching, to hurl us to the ground,
12 Ja, denne är lik ett lejon som längtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i försåt.
like a lion, longing to tear, like a young lion, lurking in secret.
13 Stå upp, HERRE; träd emot honom, slå honom ned, rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige,
Arise, Lord, face them and fell them. By your sword set me free from the wicked,
14 ja, med din hand, från människorna, HERRE, från denna världens människor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina håvor, som hava söner i mängd och lämna sitt överflöd åt sina barn.
by your hand, O Lord, from those – whose portion of life is but of this world. But let your treasured ones have food in plenty may their children be full and their children satisfied.
15 Men jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet; när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av din åsyn.
In my innocence I will see your face, awake I am filled with a vision of you.
