< Psaltaren 17 >
1 En bön av David. Hör, o HERRE, en rättfärdig sak, akta på mitt rop, lyssna till min bön; den kommer icke ifrån falska läppar.
The prayer of Dauid. Heare the right, O Lord, consider my crye: hearken vnto my prayer of lips vnfained.
2 Av dig må jag få min rätt; dina ögon må skåda vad rättvist är.
Let my sentence come forth from thy presence, and let thine eyes beholde equitie.
3 Du prövar mitt hjärta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke går ut ur min mun.
Thou hast prooued and visited mine heart in the night: thou hast tryed me, and foundest nothing: for I was purposed that my mouth should not offend.
4 Efter dina läppars ord, och vad människor än må göra, tager jag mig till vara för våldsverkares stigar.
Concerning the workes of men, by the wordes of thy lips I kept mee from the paths of the cruell man.
5 Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke.
Stay my steps in thy paths, that my feete doe not slide.
6 Så åkallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; böj ditt öra till mig, hör mitt tal.
I haue called vpon thee: surely thou wilt heare me, O God: incline thine eare to me, and hearken vnto my wordes.
7 Bevisa din underbara nåd, du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.
Shewe thy marueilous mercies, thou that art the Sauiour of them that trust in thee, from such as resist thy right hand.
8 Bevara mig såsom en ögonsten, beskärma mig under dina vingars skugga
Keepe me as the apple of the eye: hide me vnder the shadowe of thy wings,
9 för de ogudaktiga, som vilja fördärva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig.
From the wicked that oppresse mee, from mine enemies, which compasse me round about for my soule.
10 Sitt hjärta förstocka de; med sin mun tala de stora ord.
They are inclosed in their owne fat, and they haue spoken proudely with their mouth.
11 Nu äro de omkring mig, var vi gå, deras ögon speja efter huru de skola böja mig till jorden.
They haue compassed vs now in our steps: they haue set their eyes to bring downe to the ground:
12 Ja, denne är lik ett lejon som längtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i försåt.
Like as a lyon that is greedy of pray, and as it were a lyons whelp lurking in secret places.
13 Stå upp, HERRE; träd emot honom, slå honom ned, rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige,
Vp Lord, disappoint him: cast him downe: deliuer my soule from the wicked with thy sworde,
14 ja, med din hand, från människorna, HERRE, från denna världens människor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina håvor, som hava söner i mängd och lämna sitt överflöd åt sina barn.
From men by thine hand, O Lord, from men of the world, who haue their portion in this life, whose bellies thou fillest with thine hid treasure: their children haue ynough, and leaue the rest of their substance for their children.
15 Men jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet; när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av din åsyn.
But I will beholde thy face in righteousnes, and when I awake, I shalbe satisfied with thine image.