Psaltaren 17
1 En bön av David. Hör, o HERRE, en rättfärdig sak, akta på mitt rop, lyssna till min bön; den kommer icke ifrån falska läppar.
En Bøn af David. HERRE, hør en retfærdig Sag, lyt til min Klage, laan Øre til Bøn fra svigløse Læber!
2 Av dig må jag få min rätt; dina ögon må skåda vad rättvist är.
Fra dig skal min Ret udgaa, thi hvad ret er, ser dine Øjne.
3 Du prövar mitt hjärta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke går ut ur min mun.
Prøv mit Hjerte, se efter om Natten, ransag mig, du finder ej Svig hos mig.
4 Efter dina läppars ord, och vad människor än må göra, tager jag mig till vara för våldsverkares stigar.
Ej synded min Mund, hvad end Mennesker gjorde; ved dine Læbers Ord vogted jeg mig for Voldsmænds Veje;
5 Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke.
mine Skridt har holdt dine Spor, jeg vaklede ej paa min Gang.
6 Så åkallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; böj ditt öra till mig, hör mitt tal.
Jeg raaber til dig, thi du svarer mig, Gud, bøj Øret til mig, hør paa mit Ord!
7 Bevisa din underbara nåd, du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.
Vis dig underfuldt naadig, du Frelser for dem, der tyr til din højre for Fjender!
8 Bevara mig såsom en ögonsten, beskärma mig under dina vingars skugga
Vogt mig som Øjestenen, skjul mig i dine Vingers Skygge
9 för de ogudaktiga, som vilja fördärva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig.
for gudløse, der øver Vold imod mig, glubske Fjender, som omringer mig;
10 Sitt hjärta förstocka de; med sin mun tala de stora ord.
de har lukket deres Hjerte med Fedt, deres Mund fører Hovmodstale.
11 Nu äro de omkring mig, var vi gå, deras ögon speja efter huru de skola böja mig till jorden.
De omringer os, overalt hvor vi gaar, de sigter paa at slaa os til Jorden.
12 Ja, denne är lik ett lejon som längtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i försåt.
De er som den rovgridske Løve, den unge Løve, der ligger paa Lur.
13 Stå upp, HERRE; träd emot honom, slå honom ned, rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige,
Rejs dig, HERRE, træd ham i Møde, kast ham til Jorden, fri med dit Sværd min Sjæl fra den gudløses Vold,
14 ja, med din hand, från människorna, HERRE, från denna världens människor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina håvor, som hava söner i mängd och lämna sitt överflöd åt sina barn.
fra Mændene, HERRE, med din Haand, fra dødelige Mænd — lad dem faa deres Del i levende Live! Fyld deres Bug med dit Forraad af Vrede, lad Børnene mættes dermed og efterlade deres Børn, hvad de levner!
15 Men jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet; när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av din åsyn.
Men jeg skal i Retfærd skue dit Aasyn, mættes ved din Skikkelse, naar jeg vaagner.
