Psaltaren 16
1 En sång av David. Bevara mig, Gud, ty jag tager min tillflykt till dig.
En Miktam af David. Vogt mig, Gud, thi jeg lider paa dig!
2 Jag säger till HERREN: "Du är ju Herren; för mig finnes intet gott utom dig;
Jeg siger til HERREN: »Du er min Herre; jeg har ikke andet Gode end dig.
3 de heliga som finnas i landet, de äro de härliga till vilka jag har allt mitt behag."
De hellige, som er i Landet, de er de herlige, hvem al min Hu staar til.«
4 Men de som taga sig en annan gud, de hava stora vedermödor; jag vill icke offra deras drickoffer av blod eller taga deras namn på mina läppar.
Mange Kvaler rammer dem, som vælger en anden Gud; deres Blodofre vil jeg ikke udgyde, ej tage deres Navn i min Mund.
5 HERREN är min beskärda del och bägare; du är den som uppehåller min arvedel.
HERREN er min tilmaalte Del og mit Bæger. Du holder min Arvelod i Hævd.
6 En lott har tillfallit mig i det ljuvliga, ja, ett arv som behagar mig väl.
Snorene faldt mig paa liflige Steder, ja, en dejlig Arvelod tilfaldt mig.
7 Jag vill lova HERREN, ty han giver mig råd; ännu om natten manar mig mitt innersta.
Jeg vil prise HERREN, der gav mig Raad, mine Nyrer maner mig, selv om Natten.
8 Jag har haft HERREN för mina ögon alltid; ja, han är på min högra sida, jag skall icke vackla.
Jeg har altid HERREN for Øje, han er ved min højre, jeg rokkes ikke.
9 Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min ära fröjdar sig; jämväl min kropp får bo i trygghet.
Derfor glædes mit Hjerte, min Ære jubler, endogsaa mit Kød skal bo i Tryghed.
10 Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven. (Sheol h7585)
Thi Dødsriget giver du ikke min Sjæl, lader ikke din hellige skue Graven. (Sheol h7585)
11 Du skall kungöra mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fyllest, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.
Du lærer mig Livets Vej; man mættes af Glæde for dit Aasyn, Livsalighed er i din højre for evigt.
