Psaltaren 149

1 Halleluja! Sjungen till HERRENS ära en ny sång, hans lov i de frommas församling.

Treño t’Ià. Takasio sabo vao t’Iehovà, ty enge’e ami’ty fivori’ o noro’eo.

2 Israel glädje sig över sin skapare, Sions barn fröjde sig över sin konung.

Hifalea’ Israele i Mpañoreñ’ azey; hirebeha’ o ana’ i Tsiôneo ty Mpanjaka’ iareo.

3 Må de lova hans namn under dans, till puka och harpa må de lovsjunga honom.

Hibango i tahina’ey an-tsinjake, ho saboe’ iereo am-pititihañe marovany naho kantsàñe.

4 Ty HERREN har behag till sitt folk, han smyckar de ödmjuka med frälsning.

Fa mahafale Iehovà ondati’eo; hampihamine’e fandrombahañe o mirèkeo.

5 De fromma fröjde sig och give honom ära, de juble på sina läger.

Hampipoña-pandrengeañe o noro’eo, hisabo an-kaehak’ an-tihi’iareo eo.

6 Guds lov skall vara i deras mun och ett tveeggat svärd i deras hand,

Ho am-palie’ iareo ty fañonjonañe an’ Andrianañahare, vaho am-pità’ iareo ty fibara sambe-lela’e,

7 för att utkräva hämnd på hedningarna och hemsöka folken med tuktan,

hamale fate amo fifeheañeo, naho handilo ondatio,

8 för att binda deras konungar med kedjor och deras ädlingar med järnbojor,

handrohy o mpanjaka’ iareoo an-tsilisily, o roandria’iareoo an-dangoke viñe,

9 för att utföra på dem den dom som är skriven. En härlighet bliver det för alla hans fromma. Halleluja!

hametsahañe am’ iereo i zaka pinatetsey; ho fandrengeañe ze hene noro’e. Treño t’Ià.