Psaltaren 147

1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

¡Aleluya! Porque es bueno cantar salmos a nuestro ʼElohim, Porque agradable, hermosa es la alabanza.

2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.

Yavé edifica a Jerusalén. Él reúne a los desterrados de Israel.

3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.

Él sana a los quebrantados de corazón Y venda sus heridas.

4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.

Él cuenta el número de las estrellas. Él da nombres a todas ellas.

5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.

Grande es nuestro ʼAdonay Y prominente en fortaleza. Su entendimiento es infinito.

6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.

Yavé sostiene a los afligidos. Él abate a los perversos hasta la tierra.

7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,

Canten a Yavé con acción de gracias. Canten salmos a nuestro ʼElohim con el arpa,

8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

Quien cubre de nubes el cielo, Quien provee lluvia para la tierra, Quien desarrolla la hierba en las montañas.

9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.

Él da a la bestia su alimento, A las crías de los cuervos que claman.

10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.

No se deleita con la fuerza del caballo, No se complace en las piernas de un hombre.

11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.

Yavé favorece a los que le temen, Los que esperan su misericordia.

12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.

¡Alaba a Yavé, oh Jerusalén! ¡Alaba a tu ʼElohim, oh Sion!

13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.

Porque Él refuerza los cerrojos de tus puertas, Él bendice a tus hijos dentro de ti.

14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.

Él establece paz en tus fronteras, Él te sacia con lo mejor del trigo.

15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.

Él envía su mandato a la tierra, Su Palabra corre velozmente.

16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.

Él da nieve como lana, Él esparce la escarcha como ceniza.

17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?

Él lanza su nieve como migas. ¿Quién puede resistir su helada?

18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

Envía su Palabra, Y la derrite, Impulsa su viento para que sople, Y fluyan las aguas.

19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.

Él declara sus Palabras a Jacob, Sus Estatutos y Ordenanzas a Israel.

20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!

No trató así con ninguna nación. Ninguna otra conoció sus ordenanzas. ¡Aleluya! ¡Aleluya!