< Psaltaren 147 >

1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
Louvai ao SENHOR, porque é bom cantar louvores ao nosso Deus; porque agradável e merecido [é] o louvor.
2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
O SENHOR edifica a Jerusalém; [e] ajunta os dispersos de Israel.
3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
Ele sara aos de coração partido, e os cura de suas dores.
4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
Ele conta o número das estrelas; chama todas elas pelos seus nomes.
5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
O nosso Senhor é grande e muito poderoso; seu entendimento é incomensurável.
6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
O SENHOR levanta aos mansos; [e] abate aos perversos até a terra.
7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
Cantai ao SENHOR em agradecimento; cantai louvores ao nosso Deus com harpa.
8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
Ele que cobre o céu com nuvens, que prepara chuva para a terra, que faz os montes produzirem erva;
9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
Que dá ao gado seu pasto; e [também] aos filhos dos corvos, quando clamam.
10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
Ele não se agrada da força do cavalo, nem se contenta com as pernas do homem.
11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
O SENHOR se agrada dos que o temem, daqueles que esperam por sua bondade.
12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
Louva, Jerusalém, ao SENHOR; celebra ao teu Deus, ó Sião.
13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
Porque ele fortifica os ferrolhos de tuas portas; ele abençoa a teus filhos dentro de ti.
14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
[Ele é] o que dá paz às tuas fronteiras; e te farta com o melhor trigo;
15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
Que envia sua ordem à terra; sua palavra corre velozmente.
16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
Que dá a neve como a lã; espalha a geada como a cinza.
17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
Que lança seu gelo [em] pedaços; quem pode subsistir ao seu frio?
18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
Ele manda sua palavra, e os faz derreter; faz soprar seu vento, [e] escorrem-se as águas.
19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
Ele declara suas palavras a Jacó; e seus estatutos e seus juízos a Israel.
20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
Ele não fez assim a nenhuma [outra] nação; [e] não conhecem os juízos [dele]. Louvai ao SENHOR.

< Psaltaren 147 >