Psaltaren 147
1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
Chwalcie PANA, bo dobrze [jest] śpiewać naszemu Bogu; jest [to] bowiem miłe i piękna jest chwała.
2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
PAN buduje Jeruzalem [i] gromadzi rozproszonych Izraela.
3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
On uzdrawia skruszonych w sercu i opatruje ich rany.
4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
On liczy gwiazdy, nazywa każdą z nich po imieniu.
5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
Wielki [jest] nasz Pan i zasobny w moc; jego mądrość jest niezmierzona.
6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
PAN podnosi pokornych, [a] niegodziwych poniża aż do ziemi.
7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
Śpiewajcie PANU z dziękczynieniem; śpiewajcie naszemu Bogu przy dźwiękach harfy;
8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
Który okrywa niebiosa obłokami [i] przygotowuje deszcz dla ziemi; który sprawia, że trawa rośnie na górach;
9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
Który daje pokarm bydłu i młodym krukom wołającym [do niego].
10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
Nie lubuje się w mocy konia ani nie ma upodobania w goleniach mężczyzny.
11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
PAN ma upodobanie w tych, którzy się go boją, którzy ufają jego miłosierdziu.
12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
Chwal PANA, Jeruzalem; chwal swego Boga, Syjonie.
13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
On bowiem umacnia zasuwy twoich bram i błogosławi synów twoich pośród ciebie.
14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
Zapewnia pokój w twoich granicach i syci cię najwyborniejszą pszenicą.
15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
On wysyła swój rozkaz na ziemię; szybko biegnie jego słowo.
16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
On daje śnieg jak wełnę, rozsypuje szron jak popiół.
17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
Rzuca swój lód jak okruchy; któż ostoi się przed jego zimnem?
18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
Posyła swoje słowo i [lody] topnieją; wionie swym wiatrem i wody spływają.
19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
Oznajmia swe słowo Jakubowi, swe prawa i sądy Izraelowi.
20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
Nie uczynił tak żadnemu narodowi, nie poznali jego sądów. Alleluja.
