Psaltaren 147

1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

Haalleluuyaa. Faarfannaadhaan Waaqa galateeffachuun akkam gaarii dha; isa galateeffachuun akkam gammachiisaa fi kan maluu dha!

2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.

Waaqayyo Yerusaalemin ni ijaara; Israaʼeloota boojiʼamanis walitti qaba.

3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.

Warra garaan cabe ni fayyisa; madaa isaaniis walitti hodha.

4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.

Inni baayʼina urjiiwwanii ni beeka; tokkoo tokkoo isaaniis maqaa maqaadhaan waama.

5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.

Gooftaan keenya guddaa dha; humni isaas jabaa dha; hubannaan isaas dhuma hin qabu.

6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.

Waaqayyo warra gad qabaman ni jiraachisa; hamoota garuu lafatti darbata.

7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,

Galata galchaa Waaqayyoon faarfadhaa; baganaadhaanis Waaqa keenyaaf weeddisaa.

8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

Inni samiiwwani duumessaan haguuga; lafaafis bokkaa kenna; tulluuwwan irrattis marga biqilcha.

9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.

Horiidhaaf waan isaan dheedan, yommuu ilmaan arraagessaa iyyanitti nyaata isaaniif ni kenna.

10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.

Inni jabina fardaatti hin gammadu; yookaan miilli namaa isa hin gammachiisu;

11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.

Waaqayyo warra isa sodaatanitti, warra araara isaa abdatanitti ni gammada.

12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.

Yaa Yerusaalem, Waaqayyoon galateeffadhu; Yaa Xiyoon Waaqa kee galateeffadhu.

13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.

Inni danqaraa karra keetii ni jabeessaatii; ijoollee kees si keessatti eebbisa.

14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.

Daarii keetiif nagaa kenna; qamadii qulqulluudhaanis si quubsa.

15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.

Inni ajaja isaa gara lafaatti ni erga; dubbiin isaas ni ariifata.

16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.

Inni cabbii akkuma suufiitti diriirsa; qorras akkuma daaraatti bittinneessa.

17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?

Dhagaa cabbii akkuma cirrachaa gad darbata. Dhaamocha isaa dura eenyutu dhaabachuu dandaʼa?

18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

Inni dubbii isaa ergee isaan baqsa; bubbee isaa ni kaasa; bishaanonnis ni yaaʼu.

19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.

Inni dubbii isaa Yaaqoobitti, seeraa fi sirna isaa immoo Israaʼelitti mulʼiseera.

20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!

Waan kana saba biraa tokkoof iyyuu hin goone; isaan seera isaa hin beekan. Haalleluuyaa.