Psaltaren 147
1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
Mutendereze Mukama! Kubanga kirungi okutenderezanga Katonda waffe; kubanga ajjudde ekisa, n’oluyimba olw’okumutenderezanga lumusaanira.
2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
Mukama azimba Yerusaalemi; era akuŋŋaanya Abayisirayiri abaali mu buwaŋŋanguse.
3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
Azzaamu amaanyi abo abalina emitima egimenyese, era ajjanjaba ebiwundu byabwe.
4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
Mukama ategeka omuwendo gw’emmunyeenye; era buli emu n’agituuma erinnya.
5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
Mukama waffe mukulu era wa kitiibwa; amaanyi g’obuyinza bwe tegatendeka, n’okutegeera kwe tekuliiko kkomo.
6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
Mukama awanirira abawombeefu, naye abakola ebibi abasuulira ddala wansi.
7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
Muyimbire Mukama ennyimba ez’okumwebaza; mumukubire entongooli ezivuga obulungi.
8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
Mukama abikka eggulu n’ebire, ensi agitonnyeseza enkuba, n’ameza omuddo ne gukula ku nsozi.
9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
Ente aziwa emmere, ne bannamuŋŋoona abato abakaaba abaliisa.
10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
Essanyu lya Mukama teriri mu maanyi ga mbalaasi, wadde mu magulu g’omuntu,
11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
wabula Mukama asanyukira abo abamussaamu ekitiibwa, era abalina essuubi mu kwagala kwe okutaggwaawo.
12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
Tendereza Mukama ggwe Yerusaalemi, tendereza Katonda wo ggwe Sayuuni,
13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
kubanga ebisiba enzigi zo, ye abinyweza, n’abantu bo abasulamu n’abawa omukisa.
14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
Aleeta emirembe ku nsalo zo; n’akukkusa eŋŋaano esinga obulungi.
15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
Aweereza ekiragiro kye ku nsi; ekigambo kye ne kibuna mangu.
16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
Ayaliira omuzira ku ttaka ne gutukula ng’ebyoya by’endiga enjeru, n’omusulo ogukutte n’agusaasaanya ng’evvu.
17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
Omuzira agukanyuga ng’obuyinjayinja; bw’aleeta obutiti ani ayinza okubusobola?
18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
Mukama aweereza ekigambo kye, omuzira ne gusaanuuka; n’akunsa empewo, amazzi ne gakulukuta.
19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
Yategeeza Yakobo ekigambo kye; Isirayiri n’amanya amateeka ga Mukama n’ebiragiro bye.
20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
Tewali ggwanga na limu lye yali akolaganye nalyo bw’atyo; amawanga amalala tegamanyi mateeka ge. Mutendereze Mukama!
