Psaltaren 147
1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
Hallelúja! Já, lofið Drottin! Það er gott að lofa Drottin! Indælt og rétt!
2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
Hann er að endurreisa Jerúsalem og flytja hina herleiddu heim.
3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
Hann reisir upp hina niðurbeygðu og bindur um sár þeirra.
4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
Hann þekkir fjölda stjarnanna, já og hverja fyrir sig með nafni!
5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
Mikill er Drottinn! Vald hans er stórkostlegt! Þekking hans er takmarkalaus.
6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
Drottinn styður auðmjúka, en varpar illmennum til jarðar.
7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
Syngið honum þakkarljóð, lofið Guð með hörpuleik.
8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
Hann fyllir himininn skýjum, gefur steypiregn og klæðir fjöllin grænu grasi.
9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
Hann fæðir hin villtu dýr og hrafnarnir krunka til hans eftir æti.
10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
Í hans augum kemst sprettharður foli varla úr sporunum og máttur mannsins má sín lítils.
11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
En hann gleðst yfir þeim sem elska hann og reiða sig á kærleika hans og gæsku.
12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
Lofa þú hann, Jerúsalem! Vegsama Guð þinn, Síon!
13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
Því að hann hefur gert múra þína öfluga og blessað börnin þín.
14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
Hann lætur frið haldast í landinu og fyllir hlöður þínar af úrvals hveiti.
15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
Hann sendir boð sín til jarðar, skipanir hans berast hratt eins og vindurinn.
16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
Skjannahvít mjöllin er frá honum komin og hrímið sem glitrar á jörðinni.
17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
Haglélið er líka hans verk og frostið sem bítur í kinnarnar.
18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
En síðan sendir hann hlýjan vorvind, snjórinn þiðnar og árnar ryðja sig.
19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
Hann kunngjörði Ísrael lögmál sitt og ákvæði
20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
– það hefur hann ekki gert við neina aðra þjóð, nei, þeim kennir hann ekki fyrirmæli sín. Hallelúja! Dýrð sé Drottni!
