Psaltaren 147
1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
Praise ye Yah, For it is good, to make melody to our GOD, —For it is delightful, seemly is praise!
2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
Yahweh, is building Jerusalem, The outcasts of Israel, will he gather together.
3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
He is healing the broken in heart, —and binding up their hurts.
4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
Counting the number of the stars, To all of them—names, he giveth.
5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
Great is our Lord, and of abounding strength, And, his knowledge, cannot be expressed.
6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
Yahweh, relieveth the humbled! casting the lawless down to the earth.
7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
Respond to Yahweh with thanksgiving, Make melody to our God with the lyre.
8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
Who covereth the heavens with clouds, preparing rain for the earth, who causeth the mountains to sprout grass:
9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
Giving, to the beast, its food, to the young ravens, when they cry.
10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
Not in the strength of the horse, doth he delight, Not in the legs of a man, hath he pleasure:
11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
Yahweh, hath pleasure, in them who revere him, in them who wait for his lovingkindness.
12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
Laud thou, O Jerusalem, Yahweh, Praise thy God, O Zion:
13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
For he hath strengthened the bars of thy gates, He hath blessed thy children in thy midst:
14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
Who maketh thy boundaries to be peace, With the marrow of wheat, doth he satisfy thee:
15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
Who sendeth his utterance to the earth, How swiftly, runneth his word!
16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
Who giveth snow like wool, Hoar-frost—like ashes, he scattereth:
17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
Casting forth his ice like crumbs, Before his cold, who can stand?
18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
He sendeth forth his word and melteth them, He causeth his wind to blow, the waters, stream along:
19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
Declaring his word unto Jacob, His statutes and his regulations, unto Israel.
20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
He hath not dealt so with any nation, and, his regulations, he maketh not known to them. Praise ye Yah!
