Psaltaren 147
1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
Praise ye the Lord, for it is good to sing vnto our God: for it is a pleasant thing, and praise is comely.
2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
The Lord doth builde vp Ierusalem, and gather together the dispersed of Israel.
3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
He healeth those that are broken in heart, and bindeth vp their sores.
4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
He counteth the nomber of the starres, and calleth them all by their names.
5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
Great is our Lord, and great is his power: his wisdome is infinite.
6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
The Lord relieueth the meeke, and abaseth the wicked to the ground.
7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
Sing vnto the Lord with prayse: sing vpon the harpe vnto our God,
8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
Which couereth the heauen with cloudes, and prepareth raine for the earth, and maketh the grasse to growe vpon the mountaines:
9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
Which giueth to beasts their foode, and to the yong rauens that crie.
10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
He hath not pleasure in the strength of an horse, neither delighteth he in the legs of man.
11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
But the Lord deliteth in them that feare him, and attende vpon his mercie.
12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
Prayse the Lord, O Ierusalem: prayse thy God, O Zion.
13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
For he hath made the barres of thy gates strong, and hath blessed thy children within thee.
14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
He setteth peace in thy borders, and satisfieth thee with the floure of wheate.
15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
He sendeth foorth his commandement vpon earth, and his worde runneth very swiftly.
16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
He giueth snowe like wooll, and scattereth the hoare frost like ashes.
17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
He casteth foorth his yce like morsels: who can abide the colde thereof?
18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
He sendeth his worde and melteth them: he causeth his winde to blowe, and the waters flowe.
19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
He sheweth his word vnto Iaakob, his statutes and his iudgements vnto Israel.
20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
He hath not dealt so with euery nation, neither haue they knowen his iudgements. Prayse ye the Lord.
