Psaltaren 147
1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
Praise ye the Lord, because psalm is good: to our God be joyful and comely praise.
2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
The Lord buildeth up Jerusalem: he will gather together the dispersed of Israel.
3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
Who healeth the broken of heart, and bindeth up their bruises.
4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
Who telleth the number of the stars: and calleth them all by their names.
5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
Great is our Lord, and great is his power: and of his wisdom there is no number.
6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
The Lord lifteth up the meek, and bringeth the wicked down even to the ground.
7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
Sing ye to the Lord with praise: sing to our God upon the harp.
8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
Who covereth the heaven with clouds, and prepareth rain for the earth. Who maketh grass to grow on the mountains, and herbs for the service of men.
9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
Who giveth to beasts their food: and to the young ravens that call upon him.
10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
He shall not delight in the strength of the horse: nor take pleasure in the legs of a man.
11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
The Lord taketh pleasure in them that fear him: and in them that hope in his mercy.
12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
Praise the Lord, O Jerusalem: praise thy God, O Sion.
13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
Because he hath strengthened the bolts of thy gates, he hath blessed thy children within thee.
14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
Who hath placed peace in thy borders: and filleth thee with the fat of corn.
15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
Who sendeth forth his speech to the earth: his word runneth swiftly.
16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
Who giveth snow like wool: scattereth mists like ashes.
17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
He sendeth his crystal like morsels: who shall stand before the face of his cold?
18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
He shall send out his word, and shall melt them: his wind shall blow, and the waters shall run.
19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
Who declareth his word to Jacob: his justices and his judgments to Israel.
20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
He hath not done in like manner to every nation: and his judgments he hath not made manifest to them. Alleluia.
