Psaltaren 147

1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

Halleluja! Ja, det er godt at lovsynge vor Gud, ja, det er lifligt, Lovsang sømmer sig.

2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.

HERREN bygger Jerusalem, han samler de spredte af Israel,

3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.

han læger dem, hvis Hjerte er sønderknust, og forbinder deres Saar;

4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.

han fastsætter Stjernernes Tal og giver dem alle Navn.

5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.

Vor Herre er stor og vældig, hans Indsigt er uden Maal;

6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.

HERREN holder de ydmyge oppe, til Jorden bøjer han gudløse.

7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,

Syng for HERREN med Tak, leg for vor Gud paa Citer!

8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

Han dækker Himlen med Skyer, sørger for Regn til Jorden, lader Græs spire frem paa Bjergene og Urter til Menneskers Brug;

9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.

Føde giver han Kvæget og Ravneunger, som skriger;

10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.

hans Hu staar ikke til stærke Heste, han har ikke Behag i rapfodet Mand;

11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.

HERREN har Behag i dem, der frygter ham, dem, der bier paa hans Miskundhed.

12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.

Lovpris HERREN, Jerusalem, pris, o Zion, din Gud!

13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.

Thi han gør dine Portstænger stærke, velsigner dine Børn i din Midte;

14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.

dine Landemærker giver han Fred, mætter dig med Hvedens Fedme;

15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.

han sender sit Bud til Jorden, hastigt løber hans Ord,

16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.

han lader Sne falde ned som Uld, som Aske spreder han Rim,

17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?

som Brødsmuler sender han Hagl, Vandene stivner af Kulde fra ham;

18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

han sender sit Ord og smelter dem, de strømmer, naar han rejser sit Vejr.

19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.

Han kundgør sit Ord for Jakob, sine Vedtægter og Lovbud for Israel.

20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!

Saa gjorde han ikke mod andre Folk, dem kundgør han ingen Lovbud. Halleluja!