Psaltaren 147
1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
Angraeng to saphaw oh; aicae Sithaw khaeah saphawhaih laasak hae hoih; anih saphawhaih loe hoih, anghoe han oh.
2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
Angraeng mah Jerusalem to sak moe, anghmaa Israel caanawk to tacuu let.
3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
Poek amro kaminawk to ngantuisak moe, nihcae ih ahmaa to a zaeng pae.
4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
Cakaehnawk to a kroek moe, ahmin hoiah kawk boih.
5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
Angraeng loe lensawk, thacak parai; anih ih panoekhaih loe boeng thai ai.
6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
Kami tlim ah khosah kaminawk loe Angraeng mah tapom tahang; kasae kaminawk loe long ah a vah.
7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
Kawnhaih lok thuihaih hoiah Angraeng khaeah laa to sah oh; katoeng kruekhaih hoiah aicae ih Sithaw khaeah saphawhaih laa to sah oh,
8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
Anih mah ni van to tamai hoiah khuk; long ah kho angzosak moe, maenawk nuiah phroh to amprawksak.
9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
Taw ih moinawk hoi kahang thaih pangaah caanawk to buh a paek.
10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
Anih loe hrang thacakhaih to oep ai moe, kami ih khoknawk nuiah doeh anghoehaih tawn ni.
11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
Angraeng loe anih zithaih tawn kami hoi a palungnathaih oep kaminawk nuiah ni anghoe.
12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
Aw Jerusalem, Angraeng to pakoeh ah; Aw Zion, na Sithaw to pakoeh ah.
13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
Anih mah na khongkha takraenghaih thing to thacaksak moe, nangmah thungah na caanawk tahamhoihaih to ang paek.
14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
Na prae angzithaih ramri ah angdaehhaih to a sak moe, nang to caak kahoih koek buh hoiah zok amhahsak.
15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
A lokpaekhaih to long nuiah patoeh naah, a lok loe karangah cawnh.
16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
Anih mah long ah dantui to tuumui baktiah kraksak moe, dantui kamkhawk doeh maiphu baktiah a haeh.
17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
Qaetui to thlung caret baktiah a haeh; a haeh ih kamding qaetui thungah mi maw angdoe thai tih?
18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
A lok to patoeh moe, tui amkawsak; takhi a songsak pongah, tui to longh.
19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
A lok to Jakob khaeah patoeh moe, anih mah patuk ih loknawk hoi anih ih lokcaekhaihnawk to Israel khaeah amtuengsak.
20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
Prae kalah kaminawk hanah loe to tiah sah pae ai; toe a lokcaekhaihnawk to nihcae mah panoek o ai. Angraeng to saphaw oh.
