Psaltaren 147
1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
Hina Godema nodoma! Ninia Godema nodone gesami hea: mu da defea! Ema nodomu da noga: idafa amola moloidafa.
2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
Hina Gode da Yelusaleme ea hou bu hahamonana. E da mugululi asi dunu bu lale sala.
3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
E da baligili da: i dioi dunu amo ilia dogo denesisa. E da ilia fofa: gi lala: gisa.
4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
E da gasumuni ilia idi ilegei dagoi. Amola gasumuni afae afae ilia dio adosa.
5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
Ninia Hina Gode da bagadedafa amola gasa bagadedafa. Ea asigi dawa: su amo afaega defemu da hamedei.
6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
E da fonoboi dunu wa: lesisa. Be wadela: i hamosu dunu, osoba banenesisa.
7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
Hina Godema nodone gesami hea: ma! Ninia Godema nodone sani baidama duma!
8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
E da mu dedeboma: ne, mu mobi baila: lesisa. E da osobo bagadema gibu iaha. E da agologa, gisi heda: ma: ne hahamosa.
9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
E da ohe fi ilima ha: i manu iaha. Guimi mano da ga: sea, E da ilima ha: i manu iaha.
10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
E da gasa bagade hosi amola nimi bagade dadi gagui dunu amo hahawane hame ba: sa.
11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
Be E da fonoboi dunu amo da Ema nodobe amola Ea mae fisili asigidafa hou dafawaneyale dawa: be, amo dunu E da hahawane ba: sa.
12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
Yelusaleme fi! Hina Godema nodoma! Saione fi! Dilia Godema nodoma!
13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
E da dilia logo ga: su gasa bagadewane dialoma: ne hamosa. E da dilia fi dunuma hahawane hamosa.
14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
E da dilia soge alaloa gaga: sa. E da dili sadima: ne, widi ha: i manu noga: idafa dilima iaha.
15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
E da osobo bagadema hamoma: ne sia: sea, Ea sia: be liligi da hedolowane hamoi dagoi ba: sa.
16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
E da mugene su, abula agoai baila: lesisa. Amola anegagi ofo gulu agoane dudulisisa.
17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
E da mugene amo igi fofonobo agoane iasisa. E da anegagidafa eso iasisia, dunu afae da amo ganodini esalumu hamedei ba: sa.
18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
Amasea, E da amo hamoma: ne sia: sea, mugene ganumu da daeasa. E da fo iasisia, hano da ahoana.
19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
E da sia: ne iasu amo Ea fi dunuma iaha. E da Ea sema amola hamoma: ne sia: i amo Isala: ili fi ilima iaha.
20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
E da eno fifi asi gala ilima agoane hame hamosu. Eno fifi asi gala, ilia da Ea sema hame dawa: Hina Godema nodoma!
